Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Slarviga politiker sabbade skolan

Ni tror kanske att politikerna hade tänkt igenom allting jättenoga när de ersatte de relativa betygen med målrelaterade. Ack, nej då.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I början av 90-talet fungerade svensk skola utmärkt: Eleverna gjorde bra ifrån sig, likvärdigheten var stor. I det läget bestämde sig svenska politiker för att ändra på allt.

Mest bestämde sig de borgerliga, som satt vid makten 1991-1994. Den svenska skolan var för stelbent, konformistisk och, ja, socialdemokratisk. Nu skulle det bli ändring: friskolor, konkurrens, mångfald. Rigid regelstyrning av skolan skulle ersättas med målstyrning; bara skolorna uppnådde centralt satta kunskapsmål fick de ta vilken lattjolajbanväg dit som helst.

Hade politikerna klart för sig hur de där kunskapsmålen skulle formuleras för att garanterat leda till goda kunskaper i mångfalden av skolor? Nej, inte alls.

Beatrice Ask (M) var skolminister. Den nya skolan skulle fokusera på kunskap, förkunnade hon. De relativa betygen skulle ersättas med de mer rättvisa, målrelaterade. I rättvisan ingick att man skulle ha sex betygssteg: A-F.

Hade politikerna koll på hur betygskriterierna för de nya betygen skulle formuleras? Inte alls. Hade man tänkt över risken med betygsinflation när alla, i princip, kunde få MVG? Ingalunda.

 

I maktens skugga stod Socialdemokraterna och morrade. Men det intressanta är hur stor samsynen egentligen var. Idén om decentralisering och frihet för skolor att följa sitt hjärta, i stället för att förtryckas av den onda Skolöverstyrelsen, var poppis till höger och vänster. De relativa betygen avskyddes; målrelaterat skulle det vara. En skepsis mot att utsätta barn för betyg fanns långt in i borgerligheten. Sålunda laborerade skolminister Ask med den kuriösa modellen att de skolor som ville, skulle få sätta betyg i ettan, men obligatoriska betyg skulle man ha först i nian.

Socialdemokraterna uttryckte sitt inre motstånd mot betygssortering genom att förespråka tre betygsnivåer: G, VG och MVG. Det första betyget skulle ges i åttan.

I tidningar från 90-talet bråkar politikerna heroiskt om antal betygssteg och när betyg tidigast borde ges. Men hand i hand, fullkomligt sorglöst, skuttade de mot de målrelaterade betygens outforskade värld. Utan att ha en aning om hur betygskriterierna skulle utformas och fungera i en gravt decentraliserad, regelbefriad skola.

Regeringens betygsproposition skickades aldrig ens ut på remiss. När proppen lagts, kritiserades den hårt för att bygga på förslagen i en nyligen sönderkritiserad statlig betygsutredning. Socialdemokraterna kallade reformen ett hafsverk. När S återfick makten 1994, ersatte man den med ett eget hafsverk. Så fick vi G, VG och MVG.

 

Betygskriterierna blev precis så luddiga som kritikerna befarat. Betygsinflationen skenade. Nu har alliansen bytt tillbaka till A-F - och skärpt betygskriterierna. Men redan 1942 varnade en statlig utredning för den metoden: "Det är sannolikt omöjligt att genom allmänna uttryck så precisera den kvalitativa godhet som fordras för de olika betygsgraderna, att betygen därigenom blir jämförbara." Och: "Ju effektivare (modellen) blir ur betygssynpunkt, desto större blir risken för skadlig inverkan på skolarbetet."

Tänk på detta nästa gång politikerna bråkar heroiskt om skolan: De suddar i marginalen på en gammal ritning som får regalskeppet Wasa att likna ett mästerverk.