Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Slarva inte med svenska språket

Regeringen tycks vara sugen på att sänka ribban för kunskaper i svenska. Men Babels torn är inte framtiden för en kunskapsnation.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Den 11 maj 1996 störtade en brinnande DC-9 i Floridas träskmarker. Alla ombord, 110 själar, omkom. Haveriutredningen visade att ett enda felaktigt ord spelat en huvudroll i tragedin.

I planets lastrum fanns det 144 syrgasgeneratorer, alltså de behållare som är kopplade till passagerarnas syrgasmasker. Behållarna hade passerat bäst före-datum och först stuvats undan med texten "expired", utgångna. Men någonstans på vägen till flygplanet fick de i stället beteckningen "empty", tomma. Någon hade inte förstått skillnaden.

Piloterna godkände således en lastdeklaration med tomma syrgasbehållare. I själva verket hade de tagit ombord en tickande bomb.

Detta var inte det enda som gick fel i olyckskedjan, men det är ett drastiskt exempel på hur viktig språklig förståelse är. Få språkliga missförstånd kostar liv, förstås, men lite grus i maskineriet kan de lätt orsaka. Om det blir för mycket grus börjar samhällshjulen till sist att gnissla.

 

Mot den bakgrunden är svenska skolelevers usla läsförståelse ett reellt samhällshot, om vi med samhälle förknippar god produktivitet, trygghet och välstånd.

Det är en sak att vardagsgagga. Man kan fylla de språkliga hålen med gester och tonfall och de som lyssnar hjälper i regel till. Det är helt annan sak att förstå den exakta innebörden i ett ord eller budskapet i en text.

En förutsättning för att man ska förstå sitt språk är att man tar det på allvar och lär sig reglerna, språkets inre logik. Att låta elever stava och skriva lite som de vill, i den heliga lustens namn, är en dålig idé på otaliga sätt.

Båda de politiska blocken är medskyldiga till skolans och språkets förfall, Socialdemokraterna inte minst. Därför var det lätt att gripas av skepsis när gymnasieminister Aida Hadžialić nyligen lanserade idén att låta ungdomar utan godkänt betyg i svenska läsa in gymnasiet på engelska. Det är en innovativ idé och det är möjligt att fördelarna överväger. Men det hade känts betydligt tryggare om man kunde lita på att socialdemokratin bär på en grundläggande omsorg om svenska språket. Det kan man inte.

 

Oron infinner sig också när arbetsmarknadsminister Ylva Johansson smattrar fram sin vision "snabbspåret". Ministern framställer dagens långa ledtider från uppehållstillstånd till arbete som oförklarliga. Valideringen ska hon fixa i ett nafs.

Enligt Riksrevisionen är språket en viktig förklaring till trytande integration. "En stor andel av de nyanlända når av olika skäl inte särskilt långt i sina svenskstudier", skriver man i en rapport. Det försvårar allt, från chansen att få en praktikplats till studier på komvux och validering.

Språkproblemen måste lösas med bättre SFI - och SFI skulle möjligen funka bättre om svenskar kunde sin svenska bättre. Men regeringen får inte, i sin kamp för att vinna EM-guld i låg arbetslöshet, försöka lösa knuten med sänkta språkkrav. Framför allt inte för yrkesgrupper som läkare. En nyanländ läkare kan vara hur välutbildad som helst - om hen inte kan kommunicera med 80-åriga Inger kan olyckliga missförstånd uppstå.

 

Samtidigt måste infödda svenskar bli mycket mer toleranta. Att prata med utländsk brytning, eller ha svårt med den aparta svenska satsmelodin, är inte att tala dålig svenska. Det är att tala en ny sorts svenska.

Det är orden som spelar roll.

 

Läs också Sverige producerar välfärdsanalfabeter

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor