Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Slarva inte - läkare måste kunna tala svenska

Liv eller död kan hänga på om läkare och sjuksköterskor kan kommunicera snabbt och effektivt. Även i lugnare lägen ska patienten kunna förstå vad personalen säger.Foto: Stina Stjernkvist/TT / TT NYHETSBYRÅN
2016 blev Ylva Johansson etableringsminister och lanserade fler snabbspår, här på besök i Bjuv. Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN

Många utomeuropeiska läkare och sköterskor klarar inte det kunskapsprov som krävs för att få verka i Sverige. Men lösningen är absolut inte att sänka kraven.  

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I februari 2015 höll en frustande entusiastisk arbetsmarknadsminister, Ylva Johansson (S), presskonferens om integration. Nu skulle man korta den tid det tar för invandrare att komma in på arbetsmarknaden. 

Ordet för dagen var ”snabbare”. Snabbare validering, snabbare bedömning av varje individs kompetens - och ett antal snabbspår ut på arbetsmarknaden.

Bland dem som skulle få snabbåka fanns läkare och sjuksköterskor. Och Johansson fick det att låta så där lekande lätt som det gör när politiker låter påskina att de just har lokaliserat integrationspolitikens heliga Graal.

Men verkligheten låter sig inte böjas av goda intentioner. Nyligen uppmärksammades ett ”fiasko” av företrädare för regionerna Kalmar och Blekinge, i tidningen Dagens Medicin. De syftade på det kunskapsprov som infördes 2016 och som måste göras av läkare och sköterskor med utomeuropeisk utbildning. 

Tre av fyra läkare har underkänts och det är lika illa för sjuksköterskorna, skriver kvartetten från Kalmar-Blekinge: ”Gruppen är flera tusen personer stor och många är uppgivna”.

Svårare än för EU-medborgare

Nu vill de underlätta processen, bland annat genom att utöka provtiden från en dag till två och tillåta fler provförsök. De kräver också att ”provspråket anpassas efter var den prövande befinner sig, det vill säga gymnasiesvenska”.   

Ribban bör sänkas, alltså, eftersom ”fiaskot fäller integrationspolitikens mål om lika rättigheter och möjligheter.”

Saken är nämligen den att det är lättare för EU-medborgare att kvala in på den svenska arbetsmarknaden än det är för utomeuropéer. Men det beror inte på svensk favorisering utan på EU-regler, som måste följas. Tyvärr, i vissa fall. 

Förra året avslöjade Uppdrag granskning att rumäner och polacker utan sköterskeutbildning jobbar som sjuksköterskor i Sverige. De tros helt enkelt ha köpt sina examina. Och Socialstyrelsen är bakbunden eftersom en rumänsk eller polsk sjuksköterskeexamen per EU-definition är lika trovärdig som en svensk. 

Det vore ren dårskap att sänka kraven för utomeuropeiska läkare och sjuksköterskor av rättviseskäl. Sjukvården är inte till för personalen utan för patienterna.

Problemet med att snabbspola integrationen

Sedan kunskapsprovet infördes har 326 läkare och 88 sjuksköterskor med examen från länder utanför EU/EES blivit godkända; de är värda sin vikt i guld i en tid av arbetskraftsbrist. 

För många som kuggas utgör nog det exotiska svenska språket ett stort hinder. Andra kanske faktiskt saknar den kompetens som krävs i svensk sjukvård; utbildningssystemen är ju inte precis identiska över hela klotet.

Det går säkert att förbättra processen. I en replik till Kalmar-Blekinge påpekar representanter för universiteten i Umeå och Göteborg att neddragningarna i sjukvården har lett till färre utbildningsplatser som denna grupp behöver. Men debattörerna menar att regionernas utbildningsresurser kan användas bättre och de vill att politikerna ska trycka på.

Det är en uppmaning värd att ta på allvar. Men det går inte att gena. 

Patienter måste kunna förstå vad läkare och sköterskor säger, och vice versa, och patientsäkerheten kräver att personalen har nödvändiga fackkunskaper. 

Att gena gynnar inte integrationen - och inte heller att, som politiker, låtsas att vägen in i jobb kommer att gå lätt och fort med nästa kanonreform. Löftena må rädda regeringens skinn, kortsiktigt, men de kan också leda till att invandrare framstår som sölpottor bara för att inte lyckades borda det senaste flashiga tåget i snabbspårsbranschen. 

Förlossningsvården är i kris, menar Lisa Bjurwald.