Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Skulle da Vinci få godkänt i skolan?

Vem klarar av Björklunds nya skola? Har man en diagnos blir det närmast omöjligt. Men passar den någon?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

En märklig paradox tycks ha fått fäste i den svenska skolan. Kunskaperna sjunker och kraven ökar. Att enbart kunna teckna som Leonardo da Vinci kommer man exempelvis inte långt med, numera. För att få lägsta betyg, E, i ämnet bild i årskurs sex måste eleven klara detta:

Hon eller han ska "bidra till att utveckla idéer inom några olika ämnesområden genom att återanvända samtida eller historiska bilder." Eleven ska "formulera och välja handlingsalternativ som leder framåt" samt föra "resonemang om uttryck, innehåll och funktion i bilder från olika tider och kulturer och göra kopplingar till egna erfarenheter, andra bilder och företeelser i omvärlden."

Visst, det är lätt att skratta åt den här typen av texter. Men nog ställs det höga intellektuella krav på barnen i Jan Björklunds skola. Detta är som sagt det minsta en trettonåring ska klara, annars blir det underkänt.

För barn med AST, där autism, Asperger och autismliknande tillstånd ingår, är de abstrakta kunskapsmålen särskilt problematiska. Det blev jag uppmärksammad på av psykiatern Annika Brar, verksamhetschef vid Habilitering och Hälsa i Stockholms landsting.

Personer med AST har svårt att tänka abstrakt kring vad de gör. De har svårt att byta perspektiv och se helheter och sammanhang. De har svårt att planera, organisera, avsluta och utvärdera uppgifter. Särskilt svårt har de att prioritera, att reda ut vad som är relevant.

Läs betygskriterierna ovan en gång till. Det är mycket helhet och sammanhang, jämförelser, vägval och prioriteringar. En mardröm för en person med AST. Och barn med ADHD/ADD har liknande problem.

Man kan jämföra dagens läroplan med grundskolans läroplan från 1969. Mellanstadiets kursplan var mycket konkret. Barnen skulle bekanta sig med olika metoder: måla, rita, modellera, trycka, blanda färg.

Några kryptiska kunskapsmål fanns inte 1969. De bästa fick femma, de sämsta fick etta och ingen blev stämplad som underkänd.

I dag måste alla barn klara bestämda mål, basta. Annars blir det underkänt: F. Men för att få ett uselt E i biologi i sexan ska man kunna "bemöta åsikter på ett sätt som till viss del för samtalen och diskussionerna framåt". Man ska själv söka naturvetenskaplig information och använda rönen i diskussioner.

En mardröm för många barn.

(Och som gammal biologistudent undrar man matt: Vad tusan är det inom biologin som prompt måste debatteras i sexan? Grodans blodomlopp?)

Risken finns att det blir många och tidiga personliga misslyckanden i den nya grundskolan. Och enorma mängder utredningar och krav på specialpedagoger. Samt krav på diagnoser - för utan diagnos är det svårt att få hjälp.

Barn med kognitiva funktionsnedsättningar hade det lättare i den gamla skolan med dess konkreta uppgifter, faktainlärning, läxor på x antal sidor och förhör. Problemet då var ett annat; deras problem sågs inte alls eftersom diagnoserna knappt fanns.

Nu fångas de upp, men möter ett knippe kunskapsmål som de inte är rustade att klara av - ens om de är högt begåvade och skulle fungera bra eller lysande i ett passande jobb.

Och dessa barn är inte från en annan planet. En strukturerad "gammaldags" skola med mindre snack och mer verkstad skulle nog passa de allra flesta barn.

Det finns ju ett skäl till att barn inte har körkort och rösträtt: De har vissa kognitiva begränsningar.