Ann-Charlotte Marteus
16-åriga Gilda har inte varit i skolan på ett år. Hon blev utbränd av stressen, rapporterade SVT i tisdags. Enligt reportaget var de snåriga, babbliga betygskriterierna en stor bov i dramat.
"Det är typ latin och en massa ord som du inte förstår över huvud taget. Så de stressar mer än vad de underlättar", säger hon.
Gilda är inte ensam om sin förvirring. I en enkät som SVT gjorde 2015 uppgav 40 procent av lärarna att kunskapskraven var problematiska. Formuleringarna upplevdes som luddiga, vilket i sin tur öppnar för vida tolkningar och orättvisa betyg.
Dessutom är det givetvis svårt för lärarna att förklara betygslogiken för eleverna - och för ifrågasättande föräldrar. Betygens legitimitet svajar betänkligt.
Ubildningsminister Gustav Fridolin (MP) förstod Gilda: "Jag tror att det finns anledning att titta på hur de här kriterierna är formulerade och om de går att göra tydligare", sa han till SVT.
Ett rappt och glädjande besked från ministern? Nej. Inte alls. Det kommer inte att funka. Och det visste man redan på Per Albin Hanssons tid.
Moderaterna och Socialdemokraterna i samma båt
I en utredning från 1942 varnade betygssakkunniga för de målrelaterade betyg vi har i dag: "Det är sannolikt omöjligt att genom allmänna uttryck så precisera den kvalitativa godhet som fordras för de olika betygsgraderna, att betygen därigenom blir jämförbara."
På modern liten svenska: begreppen kommer att bli luddiga.
Utredningen varnade också för att ju mer effektiva kriterierna blir ur betygssynpunkt, "desto större blir risken för skadlig inverkan på skolarbetet."
Det hindrade inte att politiker på 1990-talet - från M till S - blev förälskade i den målrelaterade modellen och kastade ut det relativa 1-5-systemet.
De nya betygen har lett till betygsinflation, ingen har riktigt fattat dem, de har inte uppfattats som likvärdiga och de har varit tidsödande för lärarna. De har kritiserats av Skolverket, Skolinspektionen och Riksrevisionen. Stödmaterial och informationsinsatser om materialet har skickats ut till skolorna. Det har inte hjälpt.
Bör inte ett betygssystem vara lättare att förstå än ett kärnkraftverk?
Tillbaka till framtiden, Fridolin
2010 drev alliansen igenom ett nytt, målrelaterat betygssystem - A-F - med nya kriterier. De gjorde ingen succé. Men utbildningsminister Jan Björklund (FP) var nöjd: "Vi har aldrig haft så tydliga kunskapskriterier", sa han 2014.
Ingen höll med honom. Så han lovade en utvärdering under 2015.
Nu talar alltså hans efterträdare, Gustav Fridolin, om att göra kriterierna tydligare.
Ingenting tyder på att det skulle lyckas. Men det finns en utväg: släng kriteriemassorna, stödmaterialet och de tidstjuvande matriserna i soporna och återinför de relativa betygen, ett till fem. De bästa får 5, de svagaste 1 och ingen får underkänt. Nationella prov får ge fingervisningar om hur en klass ligger i förhållande till rikssnittet. I en bra klass ska man kunna ge fler fyror och femmor, naturligtvis.
Detta skulle inte lösa alla problem, men vi skulle slippa dagens genanta haveri och elevers stressade jakt mot avlägsna mål, mystiskt dolda i dimma.
Läs också:
Ut med idiotin, in med betygen
Dags att återinföra de relativa betygen?
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor.