Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Skolstängningar visar att tuffa åtgärder kan ha ett orimligt högt pris

Rom - halvöppen stad. Skolorna i Italien öppnade i går efter ett halvårs uppehåll. De här grabbarna sitter i gympasalen - gott om plats att distansera sig.Foto: MASSIMO PERCOSSI / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Elever i Torino får tempen tagen när de anländer.Foto: JESSICA PASQUALON / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Rom.Foto: MASSIMO PERCOSSI / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Man kan aldrig vara för säker... Rom, Maninskolan.Foto: CECILIA FABIANO / AP TT NYHETSBYRÅN

Låt skolstängningarna tjäna som exempel på att samhällen kan förlora sinnet för proportioner. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Efter coronautbrottet i våras kommer Den Stora Efterklokheten. Inget konstigt med det. Världen runt vidtogs unikt genomgripande åtgärder mot en okänd fiende i ett tillstånd av panik. 

Vi är inte i närheten av något slutfacit, men beslutet att hålla Sveriges skolor öppna framstår i dag som en välsignelse. 

Trots att det tidigt stod klart att barn inte blir särskilt sjuka av covid-19, och fastän ingenting tydde på att barn är lika infektionsdrivande som i influensatider, blev skolstängningar en pandemi i sig.

Skälet till det är att länder i hög grad lekte följa John, enligt en studie i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS. Under loppet av några veckor stängde 80 procent av OECD-länderna ner skolor och samhällen på mycket likartade sätt, trots olika smittlägen och förutsättningar. Särskilt benägna att härma varandra var demokratier. 

Norge tycks vara ett sådant exempel. Fastän det norska Folkhälsoinstitutet rekommenderade att man skulle hålla skolorna öppna, men däremot överväga att stänga gymnasierna, beslutade regeringen den 12 mars att slå igen alla skolor. Enligt norska medier pressades statsministern av att Danmark resolut hade bommat igen.

De allra flesta länder hade ändå som mål att öppna skolorna igen fortast möjligt

Att stängda skolor är skadligt för barn, intellektuellt, mentalt och socialt, har få ifrågasatt. Och redan i april publicerade University College London en genomgång av 16 studier av tidigare skolstängningar under coronautbrott (som Sars). Den visade att det inte fanns övertygande bevis för att skolstängningar signifikant skulle minska smittspridningen. (The Lancet

Men rapporten blev ingen game changer ens i sitt ”hemland”. Neil Ferguson, arkitekten bakom den brittiska coronastrategin, vidhöll att stängda skolor, tillsammans med andra åtgärder, var en viktig pusselbit för att ”skära av de återstående banden mellan landets hushåll”.  

Om målet är att stoppa smittan till varje pris blir inte cost/benefit-analyser särskilt intressanta. Det får kosta vad det kostar.

Nå, de allra flesta länder hade ändå som mål att öppna skolorna igen fortast möjligt. Men det verkar vara knepigare än att stänga dem.

Föräldrar som har genomlevt lockdown och fått signalen att skolan är en farlig plats, ska plötsligt övertygas om att det enda rätta är att skicka tillbaka barnen till klassrummet. Det har inte gått som smort överallt.

I Storbritannien skrev 700 000 föräldrar under ett upprop för att hålla skolorna stängda tills det var säkert att öppna. Lärarförbundet hade samma krav: Inget öppnande ”before it is safe to do so”. 

Men när är det ”safe”? Vilka kriterier ska uppfyllas? Där finns ju inget konsensus. 

I Frankrike slog en del borgmästare bakut när regeringen beslutade att öppna skolorna i maj och vägrade.  

Och i Italien, som haft skolorna stängda i ett halvår, har man skickat ut miljontals med munskydd inför veckans skolstart. Men det räcker inte alls, tycker studentorganisationen UDS: Det är alldeles för stor smittspridning, alla skolor kan inte garantera fysisk distans och det är för mycket trängsel i kollektivtrafiken. Det måste åtgärdas innan skolans portar kan slås upp, hävdar studentorganisationen, som tänker dra i gång demonstrationer över hela landet.

”Kraftfulla åtgärder” kan leda till att människor blir kraftfullt oroade.

Det sorgliga faktum att många länder i Europa nu ser en ökad smittspridning gör inte frågan mindre problematisk, förstås. Men vad som konstituerar en alarmerande smittspridning är också relativt. I Grekland, som klarade vårens coronautbrott galant, sköt man nyligen upp höstterminen en vecka på grund av 207 nya smittfall och blott 5 nya dödsfall. 

När skolorna i ett land väl har öppnat uppstår en ny fråga: Vad gör man när någon elev blir covidsjuk? Hur stort är ett ”utbrott”? I Israel - som nu äntrar en ny lockdown med stängda skolor - beslutade regeringen i våras att bomma igen varje skola som fick ett enda smittfall. Sammantaget stängde man 240 skolor och satte mer än 22 520 lärare och elever i karantän. 

Det finns förstås länder som har klarat stängningar och öppnanden utan större konvulsioner. Danmark, till exempel, och Norge, även om landets statistikbyrå hävdar att varje stängd skoldag kostat landet 1,7 miljarder norska kronor.  

Men generellt var skolstängningar en riktigt dålig idé. Åtgärden kan tjäna som exempel på att ”kraftfulla åtgärder” kan leda till att människor blir kraftfullt oroade och att samhället förlorar sitt sinne för proportioner. 

Låt stå.