Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Skolan är inte till
för slöjdlärarna

<p>"Smörknivsupproret" har nått Expressens ledarskribent med lika delar fantasifullhet, humor och sälta. </p>
Foto: Michaela Hasanovic

Slöjdlärare brinner för slöjd, har jag lärt mig. Men skolan är inte till för lärarna.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Standarden på Sveriges slöjdklasser är katastrofalt ojämn. Bara så att ni vet det.

Jag har fått flera hundra smörknivar med posten, från skolor som vill protestera mot min krönika "Hur många smörknivar tål Sverige?". I den föreslår jag att slöjd ska göras valfritt på högstadiet.

Detta fick landets slöjdlärare att gå i taket och, vips, så var "Smörknivsuppropet" ett faktum på Facebook: redaktör Marteus skulle "kärleksbombas" med smörknivar inför Alla hjärtans dag.

Det är en högst blandad bukett jag har fått. En skola har tagit uppgiften på största allvar. Eleverna har, i olika material, skapat kreativa ting kring konceptet smörkniv. Andra skolor har skickat en del så erbarmligt slarviga träbitar att de tycks ropa, alldeles av sig själva: "Förbjud all slöjd genast! Ni ser ju själva."

Hur tänkte lärarna där? I alla de mejl jag har fått från slöjdpedagoger, hävdas det att slöjd är ofattbart viktigt och utvecklande. Inte minst sägs det främja finmotorik, skaparglädje, uthållighet och noggrannhet.

Den poängen går liksom upp i rök när ni postar brasved.

Och hur tänkte läraren som lät skicka med en smörkniv med den inbrända texten: "Kuk jävel. Fuck U."

Är det fritt fram för särskrivningar, numera?


Det mesta av det som har skickats är förstås bedårande. Somligt är fantastiskt välgjort, annat är humoristiskt. Men kampanjen har för mig ändå en bismak:

Det är självklart att slöjdlärare tycker att slöjd är viktigt. Och den yttersta konsekvensen, om slöjdens roll på allvar skulle ifrågasättas, är hotade jobb. Men det är sannerligen inte oproblematiskt om lärare använder sina elever för att driva egna kampanjer.

Slöjd må vara populärt bland eleverna. Men de fjärdeklassare som har skickat mig sina alster, kan de verkligen ha en välinformerad åsikt om huruvida slöjd ska vara obligatoriskt på högstadiet?

Knappast.

Och de elever som avskyr slöjd - sådana finns ju - kunde de protestera när deras lärare, och betygsättare, drog i gång sin del av "Smörknivsupproret"?


Hursomhelst, en hög med väldigt många smörknivar är inget argument för att slöjd ska vara obligatoriskt till och med nian. Och, nej, jag köper inte att slöjd är bra för i princip allt, vilket många slöjdlärare låter förstå i sina mejl.

Jag köper inte att vi hade undvikit Pisahaveriet om vi hade haft mer slöjd. Eller att man bara kan bli "en hel människa" om man har slöjd grundskolan ut.

Eller att Sverige skulle få brist på skickliga kirurger och tandläkare utan slöjdobligatorium i nian.

Detta sagt; estetiska och praktiska ämnen har sin givna plats på skolschemat. Skolan bör inte förvandlas till en enda teoretisk orgie - även om Pisaämnena matematik, NO och läsförståelse, där Sverige havererar, är mycket viktigare än slöjd.


Min tanke var, och är, att högstadieelever ska få välja mellan estetiska ämnen. De 17 slutbetyg eleverna krigar för i dag är inte inristade med lödpenna.

Men det är uppenbart att den politiker som vill rucka på ämnesindelningen riskerar att stöta på stenhård patrull från lärare. Vilket är uppåt väggarna.

Skolan är ju inte till för lärarna.


Läs också:

Hur många smörknivar tål Sverige?