Ann-Charlotte Marteus
Kristdemokraterna vill göra en insats för sjukvårdpersonalen som har slitit hårdast under pandemin. De ska få en månads extra ledighet under 2021, en ”återhämtningsmånad”.
Ett utopiskt förslag, kan man tycka, när sjukvården brottas med kronisk personalbrist och i år, dessutom, med en vårdskuld. Den klarar ju knappt att parera det reguljära semesteruttaget.
Men KD har en idé, skriver Ebba Busch & Co på SvD Debatt. De extralediga – enbart sjuksköterskor och biomedicinska analytiker omfattas, tydligen – ska ersättas med kolleger som har lämnat vården för andra karriärer.
Avbytarna ska lockas tillbaka till vården med löfte om ett 50-procentigt lönepåslag, som staten betalar. Deras arbetsgivare ska med hjälp av statliga pengar övertalas att släppa i väg sina medarbetare.
Kristdemokraternas lärdom av pandemins finansiella krispaket tycks vara att staten trevligt nog har förvandlats till en outslitlig sedelpress.
KD vill använda samma favoritmetod som under allianstiden.
Hur ska då personalbytet funka i praktiken? Ska syster Sara ringa till närmaste sjukhus och fråga om hon kan hoppa in för någon kollega som har arbetat extremt hårt och dessutom har samma specialitet som hon?
Nej, KD vill använda samma favoritmetod som under allianstiden, då partiet basade över socialdepartementet: Det får Socialstyrelsen fixa!
Socialstyrelsen ska tillsammans med regionerna administrera anmälningar och matcha lediga med avbytare. Myndigheten ska dessutom dra i gång repetitionskurser för avbytarna, eftersom de kanske inte har jobbat som sköterska eller labb-analytiker på år och dag.
Låt oss vara snälla. Låt oss säga att pandemin kan motivera extraordinära insatser för sjukvårdspersonal som har slitit så oerhört och så länge. Låt oss låtsas att det inte är jättekonstigt att utslitna läkare och undersköterskor helt ignoreras. Då återstår ändå det största kruxet: Tidsramen!
Återhämtningsmånaden ska tas ut i år – men en tredjedel av året har ju redan gått. Vi har nästan doppat tån i maj månad och snart tar hela Sverige semester. För att operation Återhämtningsmånad ska lyckas måste det informeras, övertalas, ansökas, handläggas, utväljas och matchas. Olika repetitionskurser ska planeras och lämpliga lärare hittas.
Om de utvalda hann få sin återhämtningsmånad före november, vore det en ren bragd.
Det är ett oseriöst förslag: Sjuksköterskor är poppis, så vi väljer dem. Det är ett kvinnoyrke, så hey, feminist-credd!
Återhämtningsmånaden är lika principlös och besynnerlig som Miljöpartiets friår, och det är ingen slump. Riksdagens småpartier är påtagligt oseriösa. De tar inget helhetsansvar utan påtar i sina specialnischer och försöker sy ihop utspel som går igenom rutan.
Det mest förvånande med KD-utspelet är egentligen att det inte döptes till ”återhämtningsgaranti”. Så brukar partiet tackla samhällsproblem: äldreboendegaranti, värdighetsgaranti, servicegaranti, BB-garanti, garantigaranti. De lovar ett perfekt utfall, någon annan får lösa grundproblemet.
Visserligen handlar detta om en skuggbudget, men Kristdemokraterna har gjort solklart att de vill sitta i nästa regering. Varför inte försöka sig på lite regeringsfähighet redan nu?
Och varför inte på allvar börja arbeta för en arbetsmiljö inom sjukvården som gör att personalen orkar stanna kvar och inte byter yrkesbana.
Artikelförfattaren har tagit bort ett stycke rörande lärare och busschaufförer, då hon insåg att det inte höll.