Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Ann-Charlotte Marteus

Sjukvård först, hälsovård sedan

Äldre borde kunna få mer guldkant på tillvaron än vad äldreomsorgen kan erbjuda i dag. Men grundbehoven måste tillfredsställas först.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

En handlingskraftig 90-årig dam gick till domstol för att få hjälp att komma ut på promenad två gånger i veckan. Hon har nämligen fått promenader på recept, men eftersom hon bor högt upp i huset utan hiss behöver hon hjälp. Förvaltningsrätten sa ja, så nu är det bara för kommunen att foga sig.

FaR, "fysisk aktivitet på recept", har blivit mycket populärt i Sverige. 2007 skrevs det ut runt 17 000 recept, 2010 hade siffran stigit till 50 000. 2014 kan det vara dubbelt så många, enligt Lena Kalling på GIH, som har disputerat i ämnet.

Motion är kanon för hälsan. Men läkare tvistar om huruvida motionsrecept är kostnadseffektivt. En diskussion pågår i Läkartidningen sedan SFAM, Svensk förening för allmänmedicin, satt upp motionsrecept på en lista över onödiga åtgärder.

Dock hade nog få läkare - och politiker - tänkt sig att promenader på recept skulle bli ett vapen för den enskilda senioren mot äldreomsorgen. Och det är förstås en problematisk ordning att låta domstolar "biståndsbedöma".

Äldreomsorgen har knappa resurser, både finansiellt och personellt. De största behoven måste tillfredsställas först: medicin, mat, hygien, kläder. När varje omsorgstagare har fått dessa behov uppfyllda kan man ta sig an det som går utöver en utevistelse i veckan.

Missförstå mig inte, det sociala - sällskap, trivsel, stimulans - är självklart viktigt. Men i grunden, som kompass och jämlikare, måste det finnas en prioriteringstrappa. Om man glömmer den, hotar orättvisa. Ty de som är pigga nog att efterfråga det lilla extra har också lättast att göra sig hörda. De riktigt svaga och sjuka hörs ofta inte alls. Deras behov riskerar att komma i kläm om ledsagad träning och kultur börjar klassas som grundläggande, till och med lagstadgade, behov.

Själva tanken att skriva ut motion på recept är ett symptom på att Sverige har nått ett mycket högt stadium av välfärd. Det grundläggande är liksom under kontroll. Man kan fråga sig vad framtiden kommer att erbjuda, när välståndet och människors förväntningar på god livskvalitet ökar ytterligare. Recept på lycka? Kärlek?

Skratta ni, men minns var ni läste det först!

Resurserna till äldreomsorgen kommer nog aldrig att hamna i nivå med människors stigande förväntningar. Frivilliginsatser borde spela en större roll än nu, till exempel genom pensionärsorganisationerna. Även om det unga vårdbiträdet är duktig som sjutton på sitt jobb - borde det inte vara mer givande för den äldre att gå på promenad med någon som har åtminstone ett vagt minne av Hyland, Erlander och Jackie Kennedy?

Redan i dag borde det anslås mer pengar till äldrevården, men inte i första hand för att fixa det nya extra. Först måste man åtgärda brister i den basala omvårdnaden. Fler äldreboenden måste byggas så att andra än gravt demenssjuka och dödligt multisjuka kan få sängplats och trygghet, såsom fallet är på många håll i dag.

Detta borde politikerna som bestämmer över sjukvårds- och omsorgsbudgetar begrunda innan de lägger för mycket krut på allmänt "hälsofrämjande" insatser.

Det är ju inte så att allvarliga tillstånd som cancer och kroniska sjukdomar har utrotats eller badar i resurser. Lika lite som äldreomsorgen.