Ann-Charlotte Marteus

Sjukt shoppande i hälsobranschen

Kvacksalvare är ett otyg - var de än dyker upp.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Min kollega Anna Bäsén har 83 sjukdomar. Visserligen har hon just läkarundersökts och förklarats kärnfrisk. Men sedan besökte hon en rad utövare av alternativ medicin, och de hade trista nyheter: Anna lider bland annat av svamp, glasbitsformationer och skräp i blodet, korsande vattenådror, brist på antioxidanter, läckande tarm, toxisk mage och snar hjärtinfarkt.

När man läser hennes artikelserie i Expressen, och ser Robban Anderssons i hemlighet inspelade filmer, tror man knappt sina sinnen. Men kvacksalveribranschen omsätter miljarder. Trots att Sverige är ett rikt och upplyst land med världens bästa sjukvård. Trots att vi är påfallande friska.

Men människor upphör inte att oroa sig över sin hälsa bara för att de är friska och trygga; tvärtom. Vi har aldrig varit så hälsofixerade som nu. 

I en tid då vi har utropats till unika individualister blir identitetsbygge lätt en heltidssyssla. Då sitter en diagnos aldrig fel.

Att gå till alternativdoktorn tycks vara lite som att få sitt horoskop ställt. Himlen har flyttat in i kroppen, bara, och planeternas dragningskraft har ersatts med mystiska fysiologiska tecken och rörelser.

Men är människor nödvändigtvis mer rationella när de går till den vanliga sjukvården?

I måndags skrev Maria Ludvigsson så här om den svenska sjukvården på SvD:s ledarsida: "Hittills har patientinflytande handlat om valfrihetsreformer som möjliggjort val av utförare. Allt fler patienter finner det naturligt att även kunna påverka val av behandlingar och metoder." 

Vad menas? När det finns flera behandlingsalternativ, med olika för- och nackdelar, rådgör läkare redan nu med sina patienter. Jag fruktar att detta handlar om att flytta fram "vårdkundens" position så att hon kan börja säga: "Nej, doktorn, jag vill inte ha hostmedicin för min snuva. Jag vill ha en lungröntgen."

Den underförstådda logiken tycks vara att när man har övat ett tag på att välja läkare så blir man till sist lite av läkare själv.

Knappast. Svenskarna har blivit mer allmänbildade, sturska och köpstarka. Men de ligger inte hemma och läser läroböcker i fysiologi och patologi. Vet genomsnittssvensken mer om medicin, egentligen, än en kvacksalvare?

Jo, hon vet mer om hur den egna kroppen känns än vad en läkare gör, och ibland är läkare dåliga på att lyssna. Men det är en annan historia.

Visst är det förståeligt om privata sjukvårdsföretag vill se en utveckling där folk shoppar läkekonst efter tycke och smak. De kan tjäna stora pengar på onödig vård. Men för medborgare i allmänhet, och ansvariga politiker i synnerhet, borde varningsklockorna ringa.

Den skattefinansierade sjukvården kan inte vara en all inclusive buffé för omättliga hälsokonsumenter. Har man hälsovård som hobby får man betala själv, som i alternativbranschen. Vilket inte betyder att den branschen kan få vara hur bindgalen som helst. Kvacksalveri ska hållas kort. Överallt.