Ann-Charlotte Marteus
Uttryck som ”skyddad verkstad” och ”madrasserad cell” for igenom huvudet när jag tittade på TV4:s partiledardebatt i söndags.
Ämnet var skolan och det var bortom plågsamt att höra de åtta hövdingarna dra sina slitna talepunkter från sekelskiftet, uppblandat med lite nya, helt improduktiva bråk om bussning.
En annan tv-tittare som reagerade var skoldebattören ”Rektor Linnea”, alltså Linnea Lindquist, biträdande rektor i det utsatta området Hammarkullen i Göteborg.
Hon störde sig på Ulf Kristerssons (M) kommentar om att alla de sämsta 28 skolorna i Sverige är kommunala – och hon frågade retoriskt: Vet ni politiker vilka förutsättningar vi har, vi som jobbar i 'dåliga' skolor?
Så berättade hon, i en tråd på Twitter:
Hennes skolområde får ta emot barn födda i Sverige, som aldrig har gått i förskola och som inte kan svenska. Dessutom får man förstås nyanlända elever. Och varje vecka börjar och slutar barn eftersom många bor i andrahand eller inneboende hos släktingar.
Det underlättar inte att elever har rätt att droppa till och från friskolor mitt i terminen.
Rektor Linnea berättar om barn som inte kan äta med kniv och gaffel, hålla i en penna och som aldrig har varit i en grupp med andra barn. De kan inte sociala uppförandekoder, kan inte förhandla lek:
”Vi kan inte 'bara undervisa'. Vi måste även uppfostra barnen”, skriver hon.
Mattelektioner sinkas av att ord och begrepp måste förklaras.
Språkbristen tycks prägla allt. Klasserna har högläsning varje dag, men innan den kommer i gång måste läraren lägga minst en timme på att förklara alla kommande svåra ord. Mattelektioner sinkas av att ord och begrepp måste förklaras:
”Vi måste sätta alla ord i nätverk och sammanhang för att de ska befästas. Allt detta tar tid.”
Så man hinner inte med alla moment i läroplanen. Och det ordförråd som skolan försöker bygga åt eleverna sätter sig inte eftersom barnen inte använder de nya orden utanför skolan. Det försöker man parera med lovskola.
”Skollov är förödande för mina elevers språkutveckling”, skriver Linnea Lindquist.
Barnen utvecklas jättemycket, sett till sina förutsättningar, även om de kanske inte når ”ända fram”. Det betyder inte att skolan är dålig, är hennes budskap.
Den poängen ror hon sannerligen hem. Rektorsområdet framstår som fantastiskt ambitiöst. Man har som sagt lovskola, vilket innebär 200 timmar extra i svenska för de barn som deltar. Det finns 15 legitimerade lärare på 10 klasser plus legitimerade lärare på fritidshem, i musik och idrott. Det finns ett skolbibliotek ”i världsklass” med en bibliotekarie på heltid. Det bjudes sex timmar extern läxhjälp per vecka.
”Det enda jag saknar på min skola är möjligheten att ha en speciallärare i varje årskurs.”
Men Rektor Linnea är ute på korståg, hon vill att alla skolor i utsatta områden ska få så stora anslag att de kan hålla hög nivå. Och det finns kommuner som omfördelar resurserna snålt. Det borde de inte komma undan med.
Och hon har rätt i att dagens system, med lika stor skolpeng för kommunala skolor och friskolor – trots det större åtagande som kommunskolorna har – är åt fanders.
Men det är samtidigt djupt nedslående att Hammarkullen inte når ända fram trots alla resurser.
Men det är samtidigt djupt nedslående att Hammarkullen inte når ända fram trots alla resurser. Vad mer kan göras?
Obligatorisk förskola i utanförskapsområden framstår som en no-brainer, åtminstone i teorin. I praktiken innebär det förstås en frihetsinskränkning för föräldrarna. Samtidigt kommer ett svenskt barn som inte behärskar svenska språket få sin frihet brutalt beskuren: underkänd i skolan och utsorterad i arbetslivet.
Men om förskolan ska göra någon språknytta måste ju pedagogerna tala klingande svenska. Att ordna det i utanförskapsområden kan vara lättare sagt än gjort.
Och självklart spelar migrationens storlek roll. Det är lätt att stå i en partiledardebatt och säga att allt tal om volymer är ”ovärdigt”, som Annie Lööf. Men stor invandring innebär stor trångboddhet, barn som bollas mellan släktingar och skolor, större behov av lärare, lovskolor och en mer svårbruten segregation.
Alltmedan partiledarna pladdrar.