Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

SD-sabotagen är ett hot mot demokratin

TVINGAS FLY. Här flyr Jimmie Åkesson från Götaplatsen i Göteborg efter att torgmötet i tisdags ställdes in på grund av stora protester mot besöket. Foto: Jan Wiriden

Kampen mot rasism och intolerans tycks på flera håll ha övergått i hjärnfeber. Det är en intolerant sjukdom som hotar demokratin.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

En grupp brevbärare protesterar mot att de måste leverera Sverigedemokraternas valsedlar inför EU-valet. På Facebook meddelar gruppen - Brevbärare mot Rasism - att "Vi har inte valt att delta i SD:s valkampanj. Därför tänker vi inte upplåta våra postrundor åt detta."

Det är ett vansinnigt uttalande. Brevbärare ska dela ut post, punkt slut. De ska dela ut all post. Om de har synpunkter på vilken post människor har rätt att skicka eller ta emot, bör de genast byta jobb.

 

Det faktum att det handlar om valsedlar gör denna manifestation särskilt obehaglig. I en demokrati får man rösta som man vill, på vad man vill - inte enbart på partier som är godkända av regering och riksdag. Eller Posten. Eller valfri Putin.

Men brevbärarnas upptåg går hem. På Twitter koketterar människor med att de blev fruktansvärt illa till mods när SD:s valsedlar trillade ner på hallmattan. Någon twittrar att hon minsann ringde upp Posten och klagade, någon annan hotar med att ringa. Många tänker skicka tillbaka valsedeln för att straffa SD.

 

Det tycks mest vara unga människor och jag undrar: Vet de ingenting om demokrati? Har ingen lärt dem att demokrati är något annat än en stor, varm, enig, Bris-sanktionerad gruppkram?

Demokrati handlar om att åsikter får brytas fritt mot varandra utan straff, blodsutgjutelse och statskupper. Tolerans handlar om att tolerera, det vill säga att uthärda sådant som man inte gillar.

Att djupt ogilla SD är en sak. Att sakna fundamental respekt för demokratin, yttrandefriheten och mötesfriheten är något helt annat. Men de antidemokratiska reflexerna tycks sprida sig snabbt. SD:s möten förstörs. Partiets rätt att annonsera i Stockholms tunnelbana ifrågasätts högljutt.

Det är ovärdigt. Och självcentrerat.

 

Att kontakta Posten eller SL med sina personliga "Alltså, nu känner jag mig kränkt här"-klagomål, i stället för att acceptera demokratins principer och toleransens pris, är helt enkelt självupptaget. Människor uppträder som missnöjda kunder när de borde agera som mogna medborgare.

Många av de protesterande är som sagt unga och unga ser världen i svart och vitt, det är liksom deras jobb. Men var är vuxenvärlden, som ska hålla liv i den demokratiska fostran? Den försummar sitt ansvar. De som inte kunde fördöma vänsterextremister utan brasklappar efter förra veckans Uppdrag granskning gjorde det. De som kräver att Public Service ska undvika vissa frågeställningar gör det.

Förr klädde man upp sig i vuxenkläder för att gå att rösta. Man insåg att det var en ynnest att leva i en demokrati. Kanske var det lättare då. Det fanns mormödrar som inte hade fått rösta som unga. Det fanns diktaturer in på knuten: Sovjet, Grekland, Spanien. Demokratikämpar flydde till Sverige från Sydamerikas diktaturer och vittnade om förtrycket.

 

Då revs det inte ner några valaffischer. Det sker nu. En del tycks dela Sebbe Staxx sentiment att alliansen är odemokratisk, så de borgerliga partiernas valaffischer kladdas ner med tusch och slängs i rabatten.

Vad är nästa steg? Brevbärare mot moderater? Poliser mot - ja, välj själva.

Vägen till helvetet kan vara kantad av välmenande Facebookgrupper.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!