Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Röstskolkare, ni har inget att skämmas över

Känner man sig inte välinformerad kan det vara ett moget beslut att inte rösta. Foto: CHRISTINE OLSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Alla ni som inte gick och röstade i söndagens EU- val - ni har inget att skämmas över. Alls.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

På valdagen visste alla mediehus hur de skulle handskas med det främmande djuret EU-parlamentosaurus Rex. De gled in i de demokratiska gamla finkläderna, som ju knappt hunnit skrynkla sig sedan riksdagsvalet. Ah, demokratins högtidsdag! 

På SVT intervjuades Vanligt Folk utanför vallokaler. De fick säga klassiska saker som ”Ja, självklart måste man rösta. Det är viktigt i alla val” eller ”Om man inte röstar har man ingen rätt att klaga sen, som min gamla pappa brukade säga.” 

Jag brukar själv ha på mig de mentala söndagskläderna, inklusive hatt och handskar, när jag går till vallokalen. Jag har sagt liknande saker själv. Men - den här gången känns det annorlunda. 

Den här valrörelsen har varit så frustrerande. 

Hur länge pågick den ens - en månad? Två veckor? Och hur mycket av levande EU-debatt har vi haft i Sverige sedan det förra EU-parlamentsvalet 2014? Också två veckor, ungefär. Högst.

Dysfunktionella européer

EU är inte riktigt levande materia i vårt land, så är det bara. Det kanske inte är så konstigt: vi är i utkanten av Europa och har genom seklerna missat ganska mycket av vad som har utspelat sig där nere, som renässansen och feodalsystemet och två världskrig. Vi fick små slängar. Britterna hade redan fått epidemisk stenlunga när industrialismen kom i gång i Sverige. 

Samtidigt har Sverige varit en stormakt och de takterna sitter visst i på ett sätt som vi inte vill erkänna. 

Blandningen av europeiskt utanförskap och milt storhetsvansinne gör oss till dysfunktionella européer. 

Ta bara Socialdemokraternas EU-valplattform. Den heter ”För demokrati och jämlikhet, mot klyftor och extremism.” Men den hade med fog kunnat heta: ”Make Europe Swedish again!” Allt är genomsyrat av övertygelsen om att den svenska modellen är perfekt och bör implementeras av EU. 

Det är inte ett seriöst sätt att förhålla sig till EU-medlemskapet. 

EU-parlamentet öster om sol, väster om måne

Men alla svenska partier tycks se på EU som något väldigt avlägset. Liberalerna, som ändå älskar EU över allt annat, lät Cecilia Wikström köra sitt race och insåg problemet med hennes styrelseuppdrag först när det var för sent. Och KD visste inget om Lars Adaktussons röstmönster. Eller brydde sig inte eftersom EU-parlamentet ligger öster om sol, väster om måne och inte har med Sverige att göra?

Sveriges utanförskap har medverkat till att partierna glatt har dragit in inrikespolitik i valrörelsen: allt ifrån kärnkraft till att Tullverket behöver mer resurser och att fler fängelsekunder från andra EU-länder borde skeppas hem till sig. 

SVT rörde till det lite extra i sin slutdebatt genom att fråga deltagarna om de vill införa euron - det är inte en fråga för EU-parlamentet, även om den är kul. Dessutom veks en lång stund av debatten åt att diskutera hur vi ska hantera återvändande IS-terrorister. 

Detta var alltså vad väljarna hade att förhålla sig till: en speedad minivalrörelse präglad av förvirring. Och detta efter fem år av tunn medierapportering från Bryssel. Ty Sverige har bara en handfull Brysselkorrar, Danmark har 14, Finland har 11. 

Att i detta läge strunta i att rösta, för att man inte känner att man kan göra ett välinformerat val, är inte tecken på bristande demokratisk nit. Det är beklagligt - men förståeligt. 

 

Läs också:

Ingen vann valet om populismen 

Europa är faktiskt inte Långtbortistan