Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Rösträtt från 16 år är ingen dum idé

När pensionärerna blir allt fler och inflytelserika som politisk kraft är det kanske dags att stärka ungdomarnas ställning en smula.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Jag har alltid varit skeptisk till en sänkning av rösträttsåldern, men när jag läste forskaren Patrik Lindenfors artikel på DN Debatt i går, upptäckte jag till min förvåning att jag har börjat ändra åsikt.

Egentligen är det faktiskt svårt att motivera varför 16-åringar inte skulle få rösta. Är de okunniga om politik? Kanske det, men samma sak gäller många vuxna. Kan de vara ruskigt omogna? Javisst, men det finns ju omogna 18-åringar. Samt 50-åringar. Tonårshjärnor är inte färdigväxta! Möjligen inte, men vuxna med hjärnskador får ju rösta. 16-åringar jobbar inte! Återigen; det gör inte alla vuxna.

Det riktigt svåra, om man ser rösträtt som en demokratisk rättighet, är att försvara åldersgränser överhuvudtaget. Rösträtten bör gälla från födsel till död, anser en del statsvetare, och förordar att föräldrar ska få rösta som ombud för sina barn.

Min ståndpunkt har dock inte så mycket med principfasthet att göra, som med oro för framtiden. Det förefaller nu, mer än någonsin, som om varje generation ordnar en orgiastisk brakfest och sedan glatt skjuter över notan till barnbordet. Tack för oss!

 

Ta exempelvis pensionsdebatten. När pensionärer klagar på pensionssystemet, på bromsen och på "pensionärsskatten", är det tydligt att det handlar om en generation som har vässat klorna. Den är pigg, målmedveten och, som kraft betraktad, egoistisk. På den tycks inte argumentet att "pensionssystemet måste hålla över tid" göra något intryck. De blickar bakåt: Vi byggde landet, nu vill vi ha vår utdelning.

Vi medelålders generationer är inte mindre egoistiska, förstås. Det är bara lite svårare att nagla fast oss som särintresse; vi är så många och så mäktiga att vi kan förklä oss till allmänintresse. Men den dag vi börjar kriga om seniorboenden, rabatter och maxtaxor - huka er, pojkar och flickor.

Klimatförändringarna, däremot, lär knappt hinna drabba oss med rötterna på 1900-talet.

 

De unga borde få en ärligare chans att hävda sig som politisk kraft. Kanske skulle de stärkas något genom sänkt rösträttsålder. På sin blogg skriver statsvetaren Henrik Oscarsson att 16 år kan vara en bättre rösträttsgräns än 18. Vid 16 går ungdomar fortfarande i skolan och ett riksdagsval kan kopplas till samhällsundervisningen. Åldern 18 till 21, då det första valtillfället infaller i dag, är mer en tid av uppbrott; det ska resas och pluggas, bos i andra hand och hittas kärlek. Valdagen kan lätt missas - och soffliggandet kan bli en vana.

Höger-vänster är fortfarande den stora vattendelaren i svensk politik. Generationer brukar inte bekriga varandra vid valurnorna. Men saker och ting kan ju förändras.

När jag messade en ung släkting för att fråga om han hade kollat pensionsvillkoren på sitt jobb, messade han tillbaka: "Aaa tror de e kört, de e kört för min generation."

Saker och ting borde förändras.