Ann-Charlotte Marteus

Problemen med surrogatmödrar

KD och V är eniga: blankt nej till surrogatmödraskap. Och de har bra argument­.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

BARNLÖSHET


Riksdagens socialutskott vill att regeringen ska utreda frågan om surrogatmödraskap. Två partier säger nej: Kristdemokraterna och Vänsterpartiet.

KD och V är ett omaka par, men så är frågan också osedvanligt komplicerad. Det finns konservativa, liberala, etiska, sociala, queera och feministiska infallsvinklar. Och resande längs olika vägar anländer KD och V till samma kärnargument: kvinnors kroppar ska inte vara en handelsvara på en marknad där utsatta kvinnor kan komma att utnyttjas.

Ingen är ju uttalat ­  för att exploatera fattiga ­  kvinnor, förstås. RFSL ,  Riksförbundet för sexuellt likaberättigande ,  lobbar för surrogatmödraskap, men anser att exploatering bör "motverkas". Ett sätt att motverka det, skriver man, är att inte tillåta ekonomisk ersättning vid sidan av läkaromkostnader och liknande för den havande. Men, fortsätter resonemanget, nackdelen med den modellen är att det kan bli pengar under bordet i stället.


RFSL säger ja till kommersiellt surrogatmödraskap, alltså med extraersättning, men med förbehållet att mödrarnas motiv ska undersökas noga: "Ett skäl att neka en kvinna att bli surrogatmamma kan vara om det framkommer att hon gör det av ekonomiska skäl", skriver förbundet.

Det är inget inbrottssäkert resonemang, precis. RFSL vill alltså tillåta kommersiellt surrogatmödraskap, men samtidigt diskvalificera kvinnor som har kommersiella motiv. Då är det väl enklare att förbjuda ersättning. Man får en känsla av att en vital livmodermarknad i slutändan väger tyngre för RFSL, än värnandet av kvinnor med små marginaler.

Frågan är om risken för utnyttjande försvinner, om man helt förbjuder extraersättning. Det är inte säkert. Dels finns som sagt risken för pengar under bordet. Dels kan "omkostnadsmodellen" börja leva sitt eget liv.


Nyligen föreslog Region Skånes politiker att ersättningen till äggdonatorer höjs från 3 000 till 11 000 kronor. Motiveringen är att 3 000 kronor inte längre täcker omkostnaderna. Men en av de intervjuade politikerna sade rakt ut att det doneras för få ägg, man behöver få in fler - för det är ju så många där ute som längtar så hett efter barn.

Här ser man hur lätt marknadstänkandet nästlar sig in: om det finns människor som efterfrågar barn på marknaden, varför inte se till att stimulera utbudet? Syftet är ju så vällovligt. Alla kan sätta sig in i den ofrivilliga barnlöshetens djupa tragik.

Ett tillåtet altruistiskt surrogatmödraskap skulle alltså kunna glida över i ett kommersiellt dito. Och då är vi där igen. Ska sexbarnsmammor i miljonprogrammen bli kuvöser åt barnlösa i Vasastan? Det tar i snitt sju år för invandrare att komma in på arbetsmarknaden. Varför stanna i passivt utanförskap om man kan öppna eget i livmodern?


Den variant som ter sig minst problematisk är att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap, men bara mellan närstående släktingar eller vänner. Fast även där kan det förstås bli svarta pengar. Och känslomättade påtryckningar.

Trots medicintekniska framsteg och reformer av heteronormativa lagar, kommer den ofrivilliga barnlöshetens tragedi aldrig att bli en realiserad nollvision. För här, precis som på andra områden, finns det målkonflikter.