Ann-Charlotte Marteus

Politiska debatter är inte tjejmiddagar, tjejer

KD:s partiledare Ebba Busch Thor i Agendas partiledardebatt.
Foto: MAJA SUSLIN/TT
Busch Thor och Anna Kinberg Batra (M).
Foto: MAJA SUSLIN/TT
Inte en primärvalsdebatt i New Hampshire.
Foto: MAJA SUSLIN/TT

Flera partiledare blev personliga och känslomässiga i Agendas debatt. Sådana jänkarfasoner bör vi sätta p för.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Våra partiledare verkar ha tröttnat på greppet "Jag träffade nyligen 53-åriga Eva från Säffle som berättade den här tragiska historien - som bevisar att just vår politik är bäst för Sverige."

Kanske beror det på att samtliga partiledare numera flänger landet runt och jagar Evor. Eller så har tidens narcissism och identitetspolitiska dunster fått fäste i politiken. Hursomhelst valde flera partiledare i söndagens Agenda att strunta i mellanledet Eva, för att i stället ersätta sina politiska argument med personliga anekdoter. 

Ebba Busch Thor mosade allt motstånd under sjukvårdsdebatten med kommentaren: "Prata inte med mig om förlossning. Jag födde mitt andra barn i februari. You don’t wanna go there!."

Eftersom debattmotståndaren Jonas Sjöstedt inte födde barn i februari, la han ner sina vapen snabbt och diskret.

Busch Thor krönte senare sin framgång med att gråtfärdigt utbrista att hon minsann vet hur det är att hålla en barnmorska hårt i handen. Exakt på vilket sätt detta var ett argument för KD:s sjukvårdspolitik förblev möjligen oklart.

Kinberg Batra ville också vara med

Anna Kinberg Batra försökte sno åt sig vårdinitiativet genom att berätta att hon blev sjuk när hon var gravid. Dessvärre lät hon lika stram som när hon diskuterar arbetslinjen. Och hon såg på det hela taget ut att hellre vilja tala politik än känslor. 

Annie Lööf sparade på sina förlossningsminnen, men bjöd på annat närodlat: när Centerpartiets plötsliga omsvängning till att bli ett blåljusparti påtalades, svarade Lööf indignerat att hon minsann kommer från en polisfamilj. Hon var alltså blåljusvänlig redan som spermie. Dessutom, inflikade hon, har hon läst juridik. 

Lööf berättade också om att hennes dotter springer och kramar sina förskollärare. Exakt varför hon gjorde det, har jag glömt, men det lät väldigt tydligt och rakryggat. 

Sedan berättade Jonas Sjöstedt mycket ingående om sin prostata. Inte ett öga lämnades torrt i tv-studion och efteråt fick han en blyg liten kram av Stefan Löfven.

Inga privatspaningar från y-fronten

Nej, nu ljög jag allt. De manliga partiledarna avhöll sig ifrån att blanda in väljarna i sina privatliv. Vilket många av oss mer hårdhudade existenser är tacksamma för. En särskild eloge till Jan Björklund som under sin 342-åriga karriär som folkpartiledare och försvarsentusiast aldrig har dragit majorkortet i en partiledardebatt. 

Tyvärr visar yngre manliga förmågor tecken på att vilja bli mer personliga. Gustav Fridolin missar sällan en chans att tala om sin enorma lärrrargärrrrning. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström pratar - i största välmening, absolut - om sin utbrändhet. Unga medborgare tycks uppskatta detta. De vill ha personliga politiker som de kan relatera till på Facebooknivå. 

Men det finns ju väldigt många andra kändisar som bjuder på sig själva och får människor att känna igen sig och sina problem. 

Vi bör akta oss väldigt noga för en intimisering av politiken, där personliga erfarenheter trumfar argument och känslosvall ersätter torrt förnuft. En utveckling där jag-fixerade partiledare börjar agera som amerikanska presidentkandidater med mer glans än substans. 

You don't wanna go there.


Läs också:

Mycket snack men lite fakta, Alice Bah Kuhnke 

Statsministern låter som farfar Simpson