Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Politikerna ger tomma sluta röka-löften

Ylva Johansson och Magdalena Andersson lovar att fixa integrationen på arbetsmarknaden. Men att planera att lösa ett problem är inte detsamma som att faktiskt lösa det, skriver Ann-Charlotte Marteus.
Foto: SVEN LINDWALL

Svenska politiker talar år efter år om hur de ska få in utsatta grupper på arbetsmarknaden. De påminner om mig när jag försökte sluta röka.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Jag försökte fimpa i decennier. Varje dag försökte jag sluta, rent teoretiskt. Det vill säga, jag grunnade på det. 

Ibland var jag rädd att jag hade fått lungcancer. Då kunde jag se samtalet med doktorn framför mig. Doktorn: "Du har tyvärr lungcancer." Jag: "Men det är ju helt orättvist! Jag håller faktiskt precis på att sluta!"

Jag insåg att jag skulle låta ynklig: att planera att sluta röka är inte detsamma som att sluta röka. Även om det kan kännas så. 

Ryssar verkar förstå det här beteendet särskilt bra. Drömmaren Pierre, i Tolstojs Krig och fred, liksom titelfiguren i Ivan Gontjarovs roman Oblomov, vet vad jag talar om. De låg på schäslongen i stora salongen och drömde så intensivt om sina stordåd att de trodde att de hade utfört dem.

Jobb för utrikes födda

Våra politiska huvudblock talar nu som bäst om vikten av att få in utomeuropeiskt födda invandrare på arbetsmarknaden. Finansminister Magdalena Andersson säger stolt: "Vi har i varje budget lagt fram åtgärder för att fler ska komma i arbete och det kommer vi naturligtvis att göra i höst också."

Allt går således som på räls i regeringens sluta röka-hörna. Och det har det väl gjort ända sedan arbetsmarknadsminister Ylva Johansson talade så eftertryckligt om den stora möjlighet som 2015 års rekordinvandring innebar. 

När hon sjösatte "snabbspåren" förklarade hon kärvt att regeringen Reinfeldt hade gjort allt fel i integrationsarbetet. De rödgröna skulle i stället göra allt rätt och lösa problemet, en gång för alla.

Nu, två år senare, är det Moderaterna som anklagar regeringen Löfven för att göra allting fel. Ulf Kristersson menar att de rödgröna "glömmer att se de människor som aldrig kommer in (på arbetsmarknaden) överhuvudtaget. Det är det nya utanförskapet".

Det nya utanförskapet, you say. Vilket är då det gamla utanförskapet? Det måste vara det där utanförskapet som Fredrik Reinfeldt lanserade i valrörelsen 2006, när han slogs mot Göran Persson. Reinfeldt lovade att alliansen skulle göra upp med utanförskapet, inte minst bland invandrare. Och hans regering gav intryck av att jobba outtröttligt med detta under sina åtta år vid makten.

Bristfällig integration under lång tid

Samtidigt ser verkligheten ut - som den gör. Blott 26 procent av invandrare från Afrika och 34 procent av invandrare från Asien har fast heltidssysselsättning, enligt ekonomiprofessor Lars Calmfors. Efter fem till tio år i Sverige har bara 10 procent av kvinnorna från Afrika fast heltidsjobb, för asiatiska kvinnor är siffran 16 procent.

Dessa, och liknande, nedslående siffror är inga nyheter. Det handlar om mönster som har etablerats över decennier, alltmedan de röda och blå har kivats utifrån olika utgångspunkter, beroende på vem som just då sitter vid makten. 

Nu, i opposition, lovar Moderaterna att halvera sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda till år 2025. Blir det maktskifte 2018 lär Socialdemokraterna sy ihop en minst lika imponerande målsättning som ska realiseras så fort de återkommer till makten.

Självklart kan inte våra politiker ge upp. De måste försöka lösa problemen. Men det är mycket av skådespel på tomgång. 

Bara en cigg till.


Läs också:

Lyssna inte på SSU:s migrationsdrömmar


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.