Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Pandemin visar att mötes-hatarna hade rätt

Lärdomen av pandemin borde vara: Kärnuppgifterna först! Möten, konferenser och utbildningsinsatser måste ha ett tydligt värde för att motivera sin existens.

Före pandemin fanns det knappt några motkrafter mot den omättliga svenska möteskulturen. Nu gäller det att inte glida tillbaka igen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Förskrivningen av ADHD-mediciner tog ett rejält skutt uppåt i fjol. Varför? Berodde det på att barn som var mycket hemma under pandemin började klättra på väggarna? Nej, Socialstyrelsens tes är att restriktionerna medförde att utredningshögar kunde betas av och fler fick en diagnos

Polisen har också hunnit utreda mer än vanligt under pandemin. 2020 överlämnade myndigheten 5 700 fler färdigutredda ärenden till åklagare än året innan. En förklaring är att poliserna inte behövde lägga tid på att bevaka fotbollsmatcher och karnevaler – och att utbildningar och konferenser drogs in. 

I forskarvärlden var det resandet som tog tvärstopp när corona fick vingar. Sahlgrenska sjukhusets resekostnader minskade från 24,3 miljoner kronor 2019 till mindre än 5 miljoner ett år senare. På Karolinska Institutet, KI, minskade resandet med 87 procent, skriver Läkartidningen.  

Livet på den svenska landbacken har lett till flera positiva effekter, enligt en enkät som KI gjort. Forskarna har haft mer tid att analysera data och publicera sig. Stressen har minskat och livskvaliteten förbättrats. En del tycker också att det har blivit lättare att delta på konferenser när de blivit virtuella. 

När vi fokuserar mer på kärnverksamheten får vi faktiskt mer uträttat.

Det är spännande förändringar. Kan pandemin ha revolutionerat arbetslivet så att alla hädanefter börjar fokusera helt på sina kärnuppgifter, i stället för att försmäkta i Mötesland och Konferensistan? 

Riktigt så enkelt är det tyvärr inte. KI-forskarna tar även upp negativa effekter: Det har blivit svårare att knyta nya kontakter och många forskare saknar den kreativa puls som kroppsliga möten och konferenser ger.

Och visst skulle ett embargo för polisers vidareutbildning vara ohållbart i längden.

En del avbrott i arbetsvardagen är kort sagt värdefulla av olika skäl. Men pandemin borde ha givit myndigheter och andra arbetsgivare en tankeställare: När vi fokuserar mer på kärnverksamheten får vi faktiskt mer uträttat. Och det mår vi bra av!  

Före pandemin tycktes möteskulturen inte ha några naturliga fiender. Den spred sig som det svenska vildsvinsbeståndet.

”Möten föder möten”, säger sociologiprofessor Malin Åkesson i tidningen Lag & Avtal. Ofta leder de till att det tillsätts arbetsgrupper. Som ska ha egna möten. Och sedan, förstås, redovisa sina slutsatser på ytterligare möten. 

Lärdomen av pandemin borde vara: Kärnuppgifterna först!

Dessutom har möten något positivt över sig: Den som kallar till möte eller konferens framstår som initiativrik, nytänkande och demokratisk. Särskilt om hen har en Handlingsplan eller ett Värdegrundsdokument i bakfickan. 

Medarbetare som inte frustar av entusiasm när de ombeds att lätta från sin kontorsstol kan, omvänt, uppfattas som bristande i framåtanda, pliktkänsla och lojalitet. Av inga goda skäl alls.

Lärdomen av pandemin borde vara: Kärnuppgifterna först! Möten, konferenser och utbildningsinsatser måste ha ett tydligt värde för att motivera sin existens – och de måste vägas mot nackdelarna: Ständiga avbrott i arbetsdagen, särskilt för övningar som uppfattas som ineffektiva eller meningslösa, leder till stress för de medarbetare som faktiskt sköter kärnverksamheten. 

Lösningen på det problemet är alltså inte en tvådagarskonferens på temat Handlingsplan mot mötesstress.