Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Om förskolan är medlet mot kriminalitet har vi problem

Foto: JOHAN JEPPSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Utsatta områden är växthus för unga kriminella, säger Mats Löfving, tf rikspolischef. Den onda spiralen måste brytas redan i förskolan - men där stöter Sverige på problem.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det kommer att dröja 5-10 år innan Sverige får bukt med skjutningarna, sade justitieminister Morgan Johansson (S) i måndags. Gängkriminalitetens strukturer har bitit sig fast och inflödet av unga rekryter måste mötas med förebyggande åtgärder: 

”Då handlar det ibland om så långa ledtider att det vi gör för barn i dag, när det gäller skola och barn- och fritidsverksamhet, ser man inte effekterna av i morgon, utan de ser man om 10-15 år. På samma sätt är det med de gängstrukturer vi har nu”, sade ministern till Aftonbladet. 

Det är ett förskräckande tidsperspektiv. Den optimistiskt lagde kan möjligen tolka Johanssons ord - ”det vi gör för barnen i dag” – som att Operation Förebyggande Åtgärder faktiskt är på rull; att dagens barn i utsatta områden har helt andra förutsättningar än sina tonåriga olycksbröder.

Men så är det ju inte.

En av de mest nedslående integrationsnyheterna i fjol rörde barns svenskkunskaper i Järvaområdet i Stockholm. Varannan sexåring i grundskolorna ”har väldigt dåliga språkkunskaper i svenska”, sade grundskolechefen Happy Hilmarsdottir-Arenvalls till SVT.

De ligger språkmässigt två-tre år efter sina genomsnittskamrater redan från den första, pirrande skoldagen.

En del av dem är nyanlända, men många är födda i Sverige. Det säger något om den kapsejsade integrationen. Hur nedbrytande måste det inte vara att vara en främling i sitt födelseland.

Även om det görs förebyggande satsningar så är Operation Integrerande Förskola definitivt inte på rull.

Det ska sägas att just skolor i Järva har lagt om verksamheten och fokuserar numera på undervisning och kunskap, höga förväntningar, strukturer och disciplin. Det är hoppfullt. 

Men det förebyggande arbetet måste börja redan i förskoleåldern. Det gäller språket men också arbetet mot ”normbrytande beteenden”, som rikspolischef Anders Thornberg kallar det. 

Forskningen är på hans sida.

Mot den bakgrunden borde Morgan Johansson & Co vara djupt oroade. För även om det görs förebyggande satsningar så är Operation Integrerande Förskola definitivt inte på rull. 

I utsatta områden går färre barn i förskola än i övriga Sverige (exempelvis runt 8 av 10 i Järva). Dessutom går många av dessa barn i förskolor där personalen inte talar svenska. 

Och med vilken form av magi ska man lösa bristen på förskolpersonal?

Om kampen mot utanförskap och ett liv i kriminalitet ska premieras så bör förskolan vara full med utbildade, motiverade, svensktalande förskollärare och ha ett tydligt uppdrag. När det finns på plats kan man fundera på att införa någon form av obligatorium.

Då är det bara att glömma den valfrihet som finns i dag, åtminstone i landets utanförskapsområden. Dessutom måste skolmarknaden regleras så att den gynnar barnen och samhället, inte (bland dem oseriösa) företag.

Kan riksdagen samla sig till sådana reformer? Hur många år tar det, i så fall? Och med vilken form av magi ska man lösa bristen på förskolpersonal?

”Hastigheten och kraften i nya unga som växer upp i kriminalitet är större än vad åtminstone jag har räknat med”, sade Mats Löfving, tf rikspolischef, i måndagens Aktuellt. Han hade förväntat sig att det skulle lugna sig mer, skjutas mindre, efter de massiva gripanden som gjorts av ledande skurkar. 

Men, konstaterade han, landets 60 utsatta områden fungerar som ”växthus” för unga kriminella. 

Massiva insatser av polis och socialtjänst måste förstås göras – men förskolan kan inte vänta.