Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Obehaglig hetsjakt på bredbent sittande män

Här är bilden som ska avhålla herrar i Madrid från att skreva med benen.Foto: JUAN CARLOS VILLAREJO / AP TT NYHETSBYRÅN

Förbudsskyltar mot "manspreading", alltså skrevande karlar i offentligheten, är ett obehagligt påhitt.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I Madrid vill man få stopp på "El Manspreading". Därför sätts skyltar, föreställande en överkorsad bredbent man, upp på 2 000 lokala bussar. 

Åtgärden vidtogs efter en kampanj på nätet. Det var kvinnorättsgruppen Microrrelatos Feministas som startade en petition mot bredbenta män. De hade fått ihop drygt 13 000 underskrifter på tisdagen. 

På hemsidan pekar Microrrelatos Feministas på det praktiska: Vi får inte plats när ni skrevar! Men det är inte hela förklaringen till deras skyltkrav. 

Det handlar om kön och makt

Gruppen skriver att "precis som kvinnor har lärt sig att sitta med benen ihop (som om vi höll fast något mellan knäna), har män spritt signaler om hierarkier och territorialitet, som om rymden tillhörde dem." (Google Translate)

Kampanjen handlar alltså delvis om makt och kön. Även om det finns gott om plats i bussen är det oacceptabelt att sitta bredbent, eftersom Microrrelatos Feministas uppfattar det som en härskarteknik. 

Även i Sverige har skrevandet ibland kritiserats av härskartekniska, mer än praktiska, skäl. Människor har enligt uppgift upprörts över hur män sitter i tv, exempelvis. 

På grund av de feministiska segervindar som har blåst över västvärlden på senare år har sådana klagomål ansetts vara rimliga. Detta samtidigt som kvinnorörelsen kämpat i evigheter mot manssamhällets sexistiska syn på kvinnors "utmanande" klädsel och kroppsspråk.

I båda fallen handlar det om att sätta det andra könet på plats. 

Men feministiska vindar är inte det enda dominerande tidstecknet. Det finns en allmän tendens att ta upprörda människoklickar på enormt allvar. "Starka reaktioner i sociala medier" tillmäts en väldig vikt, trots att det i princip alltid är omöjligt att veta hur stark en reaktion egentligen är. 

De 13 000 underskrifter som Microrrelatos Feministas har fått in - representerar de jätteengagerade människor? Eller folk som skriver under lite slött eller på skoj? Och är det bara Madridbor som skrivit under? När jag går in på sidan är "Sweden" redan förinställt, under en uppmaning (på engelska): "Skriv under den här petitionen".

Kan jag alltså ha inflytande över hur män sitter i Madrids bussar? Jag har aldrig ens varit där.

Tråkspreading - bör det verkligen vara tillåtet?

Men om vi skulle börja förbjuda härskartekniker i den svenska kollektivtrafiken har jag några inspel. 

Bagspreading: personer som ställer sin jämrans väska eller shoppingpåse på grannsätet. För att riktigt visa att de betraktar lokaltrafiken som sitt vardagsrum, sitter de gärna lite snett med benen ut i gången. Om någon försöker gå förbi drar de inte in tårna eftersom de är strängt upptagna av att facebooka.

Tråkspreading: att med hög röst prata i mobilen om sitt eminent trista vardagspussel. Var underhållande eller håll klaffen. 

Långspreading: även om långa män kniper ihop knäna som en hel spanjorska är deras ben i vägen. Jag vet inte riktigt hur jag ska få in det under rubriken "härskartekniker", men ge mig bara lite tid så kan jag nog tota ihop något.

Eller så struntar vi i beteendeskyltar och tar upp reella praktiska besvär med våra medresenärer, öga mot öga. Eller knä mot knä. Att med tantig emfas trycka till ett skrevande ben fungerar i regel utmärkt. 

 

Läs också:

Lagen rår inte på Syster Dålig