Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Nu ska Fridolin rädda skolan med trolleri igen

Gustav Fridolin (MP) var ledigt klädd när han presenterade sin magiska läxhjälpssatsning i tisdags. Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Fridolins magiska satsning på läxhjälp för föräldrar är i själva verket både fjuttig och uppåt väggarna.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Gustav Fridolin har, efter drygt 1 000 dagar som utbildningsminister, synbarligen inte rubbats i sin övertygelse att han kan förbättra skolan drastiskt och med lätt hand. 

I tisdags släppte han nyheten att 50 miljoner kronor ska satsas på läxhjälp - för föräldrar. "Ingen ska kunna säga 'jag är ingen matte-människa', ingen ska sakna kunskap eller känna sig osäker på att hjälpa till med läxor", lovade Fridolin på presskonferensen.

Det är ett förryckt löfte. Satsningen motsvarar i runda slängar 170 000 kronor per svensk kommun. Och såvida Fridolin inte har bemästrat Jesu bröd-och-fisk-trick räcker det inte långt; till en deltidstjänst för en enslig lärare, ungefär. 

Men utbildningsministerns ambitionsnivå är gudalik i alla avseenden. Föräldrar som knappt har suttit i en skolbänk ska alltså stöpas till självsäkra matematikpedagoger. Ensamstående fembarnsmödrar i fuktskadade tvåor i förorten är bara en studiecirkel ifrån att drilla sina barn i svensk historia, engelska och samhällskunskap.

Eller inkluderar inte Fridolin dessa grupper i sin vision? Jo, det gör han; "ingen ska sakna kunskap" betyder ju alldeles exakt att alla ska ha kunskap. 

Detta lanseras som en satsning för ökad jämlikhet. 

Ett elefantformat problem

Miljonerna ska pytsas ut till studieförbund. Hur det sedan ska fungera i steg två verkar inte helt klart. "Det kan röra sig om att anordna studiecirklar och workshops", säger Fridolin i Aftonbladet.

Risken ter sig betydande att de som främst flockas i workshopparna blir den nojande medelklassen: välutbildade föräldrar som har ångest över att inte räcka till. 

Studieförbunden kan förstås rikta sina cirklar till resurssvaga grupper. Men då kvarstår ett annat, elefantformat problem:

Hela utgångspunkten för Fridolins satsning är feltänkt. Hemläxors framgång ska inte hänga på föräldrars förmåga att hjälpa till! Särskilt inte i ett land där ljusår skiljer föräldrarnas utbildningsbakgrund åt.

Läxor som är vettigt utformade ger eleverna tillfälle att repetera, nöta in kunskaper som lärarna redan har förmedlat i skolan. 

Attityd är viktigare än Pythagoras

OECD:s skolorakel, Andreas Schleicher, har framhållit föräldrars vikt för en lyckad skolgång. Men det handlar inte om att kunna Pythagoras sats eller redogöra för Gustav Vasas äventyr. Det viktiga är att föräldrar förmedlar rätt attityder till barnen: skolan är viktig, lärare ska respekteras, ansträngning ger framgång, skolk är oacceptabelt. 

I en kommentar till den Sverigestudie som OECD gjorde efter Pisahaveriet 2013 skriver Schleicher att Sverige, för att öka jämlikheten, borde lägga "större fokus på att förbättra språket för invandrade elever och deras föräldrar".

SFI-utbildningen måste alltså vara tipptopp. Men det är den ju knappast. I fjol konstaterade DN att bara en dryg tredjedel av lärarna var behöriga. Inte så konstigt, när antalet SFI-elever nästan har tredubblats på tio år

I det läget kommer Gustav Fridolin dragandes med en liten strut läxhjälp för föräldrar. Varför, ack, varför? Kanske för att han vill synas så här i budgettider. Kanske för att regeringen vill ge intryck av att den kämpar konkret mot ojämlikheten. 

Vi kan bara spekulera. Medan verkligheten lunkar på.

 

Läs också:

Kan alla sluta låtsas att barn är vuxna light

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!