Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Nu måste grupp ställas mot grupp, Magdalena

Nationalekonom: Politikerna ägnar sig åt symbolfrågor.
Magdalena Andersson visade upp många oroande kurvor och grafer under sin presskonferens om välfärdens finansiella hål. Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN
Statsminister Tage Erlander och centerledaren Gunnar Hedlund inför en duell i valrörelsen 1968. S skulle komma att få egen majoritet i valet: 50,1 procent. Foto: TT NYHETSBYRÅN
Finansminister Magdalena Andersson (S). Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Välfärden måste prioriteras stenhårt framöver. Tyvärr är det svenska politikers sämsta gren. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Vi har gjort det förut, sa finansminister Magdalena Andersson när hon höll presskonferens om den snara framtidens skriande välfärdsbehov: ”Att bygga ut välfärden, det har vi gjort tidigare: 50-, 60-, 70-talen. Och vi kan naturligtvis göra det igen.”

Det är en jämförelse som haltar så svårt att den behöver både rollator och syrgas. 

I Frankrike kallas perioden från 1945 till 1975 för ”les trente glorieuses”, de underbara trettio. Men det var trettio underbara år för hela västvärlden. Europa skulle byggas upp efter kriget och USA pumpade in dollarbistånd. Det gick som på räls, med hög tillväxt och låg inflation, stigande reallöner och höjd standard. Sociala reformer var på frammarsch och inga finanskriser förstörde festen. 

Välfärd till alla och höjd skatt

I Sverige var ”rekordåren” extra rekordartade eftersom vi inte hade blivit bombade. Socialdemokraterna byggde välfärd i turbofart och pengar till reformer var inget problem, man fördelade bara det växande välståndet. Behövdes det mer, höjde man skatten. 1950 var skattetrycket 18,6 procent, 1980 hade det stigit till 43,7.

Festen var därmed slut. Sverige hade slagit i skattetaket och ekonomin hade börjat gå som ett modernt tåg under en snöstorm, det vill säga knappt alls.

I boken Kan(s)lihushögern skildrar en rad socialdemokrater den förvirring och handlingsförlamning som inträdde när S inte kunde fortsätta att bygga ut välfärdsstaten som tidigare och dessutom insåg att en del dyrbara misstag hade begåtts. ”Hybris födde nemesis”, som ekonomen Klas Eklund uttrycker det. 

2019 är en annan tid, i alla bemärkelser. Rekordåren är historia. I dag handlar den nödvändiga välfärdsförstärkningen inte om att genomföra trevliga reformer som även skattehatare gillar i smyg utan om att skaka fram 90 miljarder kronor och 80 000 välfärdsarbetare bara för att behålla dagens välfärdsnivå. 

Att 86-årige Hjalmar får besök av 16 olika hemtjänstpersoner på 8 dagar är alltså en nivå som, förhoppningsvis, ska bibehållas.

Ta ansvar för konsekvenserna

Välfärden måste nu prioriteras. Och det verkade alla partiledare hålla med om när de intervjuades i torsdagens DN. Men det är sådant de säger. Dagens politiker låter ofta som om de är beredda att ge allt till alla. Om någon ifrågasätter realismen i detta kan en trängd partiledare välja att upprört utbrista: ”Jag tycker att det är skamligt att ställa grupp mot grupp!” Trots att det tillhör politikens kärna. Alla kan inte få allt. 

När politiker ändå oundvikligen väljer det ena framför det andra, vill de i regel inte låtsas om det och rakryggat stå för konsekvenserna. Risken är därför stor att partierna kommer att rulla på i gamla hjulspår och sedan låtsas att deras olika prioriteringar - stora skattesänkningar, frivola gratisreformer, ymnig migration - i själva verket är jättebra för välfärden långsiktigt.

Inget parti kommer att säga rakt ut att det faktiskt inte prioriterar landets nuvarande och kommande Hjalmar.

Men så kan det mycket väl bli i praktiken. 

År 2026 måste kommunerna ha 90 miljarder kronor mer än i dag att röra sig med. Det skulle behövas 80 000 fler par ben i välfärden. 

Nej, Magdalena Andersson, vi har inte gjort det förut. 

 

Läs också:

Svensk välfärd är inte Grand Hotel 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!