Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Nej, fler kvinnliga ledare ger inte fred på jorden

Nooshi Dadgostar (V)
Foto: PELLE T NILSSON / SPA SPA | SWEDISH PRESS AGENCY
Annie Lööf (C) har inte skjutit av någon kanon än.
Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES/F. WENNERLUND FREDRIK WENNERLUND
Nyamko Sabuni (L) kan också skjuta från höften.
Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES/F. WENNERLUND FREDRIK WENNERLUND

Under regeringskrisen är det de kvinnliga partiledarna som har skjutit mest och snabbast.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I veckan bjuder New York Times in till ett samtal mellan kvinnor på temat ”Hur kommer världen att förändras när vi får allt fler kvinnliga ledare?” Bland de inbjudna finns Greta Thunberg och Hillary Clinton.

Eftersom man i USA just nu är våldsamt nykär i feminismen kan det nog bli en del ”fred på jorden”-förhoppningar, Moder Jord-ande och systerskapstrallande.

Ack, ni oskuldsfulla drömmare!

I Sverige har jämställdheten kommit långt inom politiken. I den senaste partiledardebatten i Agenda, i början av maj, var det fem kvinnor mot tre män: Lööf, Stenevi, Dadgostar, Sabuni och Busch debatterade med Löfven, Kristersson och Åkesson. 

Det upplysta systerskapet lyste med sin frånvaro. Flera av damerna avbröt ivrigt varandra, blängde, muttrade och skällde, precis som andra politiska ledare med väldigt starka övertygelser. 

Nyamko Sabuni tvekar inte heller att skjuta från höften.

Nu har vi regeringskrig och vilka är det som har fyrat av de saftigaste missilerna? Kvinnor. Nooshi Dadgostar gjorde vad ingen trodde att hon, eller någon annan vänsterledare, skulle göra. Hon hotade – och fullföljde. 

När Stefan Löfven och Annie Lööf höll sin ”Vi sträcker ut en hand”-presskonferens avfärdade Dadgostar dem på Twitter innan de ens hade hunnit prata klart. När hon strax därefter begick en egen presskonferens, återgäldade Annie Lööf blixtsnabbt med samma mynt. 

Inget kafferep med sju olika kakor, direkt. De höjde konfliktnivån och bröt mot alla möjliga förhandlingsseder.

Nyamko Sabuni tvekar inte heller att skjuta från höften. Talmannen hade knappt hunnit klubba Stefan Löfvens nederlag förrän hon pep ut till pressen och deklarerade att nu är Jöken död. Bara så där: Stendöd! L-ledaren såg oförskämt upplivad ut, särskilt när hon talade om hur ekande ödsligt det plötsligt hade blivit i Annie Lööfs ”breda mitten”. 

Annie Lööf har inte avlossat någon stor kanon än, utan varit mer lågintensiv. Men hon var uppenbarligen gramse på Nooshi Dadgostar redan före Vänsterpartiets ultimatum. De två partiledarna möttes i en duell i riksdagens partiledardebatt den 9 juni. Och plötsligt, när hon fick ordet, sade Annie Lööf: ”Fru talman! Jag har några tips till Nooshi Dadgostar: Sluta gasta från vänsterkanten!”

Ursäkta? Dadgostar hade inte ”gastat” i riksdagens plenisal, hon lät som vanligt. Men det som gjorde störst intryck var det kalla stålet i Annie Lööfs attityd. Så, så kallt.

Avsaknaden av förväntad kvinnlighet under krisen är ganska befriande.

Jämfört med den scenen var Centerledarens kommentar inför misstroendevoteringen – ”Sverige behöver en regering som inte är beroende av ytterkanternas humörsvängningar” – inte särskilt omskakande. Men det är förstås ett anmärkningsvärt ordval. Det är så gubbigt att ingen riksdagsgubbe med självbevarelsedrift har vågat säga något liknande på den här sidan Almstriden. 

Det är ju snäppet ifrån ”Har du mens, eller?”

Kvinnliga ledare kan uppenbarligen spela lika offensivt, vara lika kompromisslösa och begivna på härskartekniker som män. Vem kunde tänka sig det? Inte New York Times, i alla fall.

Avsaknaden av förväntad kvinnlighet under regeringskrisen är ganska befriande; som så ofta när könsstereotyper inte levererar. 

Men fred på jorden får nog anstå även om kvinnorna skulle ta över världen. Det är och förblir en mänsklighetens utmaning.