Ann-Charlotte Marteus
Att "sätta människan före systemet" är ett uttryck som har använts av bland andra Annie Lööf, men det började eka på allvar i mitt huvud när det nyligen dök upp på DN Kultur.
I en artikel om liberalism och migrationspolitik skriver debattören Mattias Hagberg att vi måste sluta tänka i termer av Nationen och i stället skapa en gränslös värld med fri rörlighet. Vi måste söka nya lösningar. "Eller annorlunda uttryckt: människan före systemet."
Men vad betyder det? På riktigt.
På sätt och vis ser vi i realtid hur människan sätts före systemet. Runtom i landet krisar olika system när resurserna inte räcker till, på grund av pensionsavgångar, generell personalbrist och demografiska förändringar. Men exempelvis sjukvården låter ju inte folk ligga och dö på trottoaren. De tänjer vårdsystemet till det yttersta för att det ska klara en människa till och en till. Och en till.
Men hur går det för människan när system knakar i fogarna?
Från människa till paket
"De kan inte ens säga om min mamma på 95 år ska ligga i en eller två dagar i en korridor där folk springer in och ut och fram och tillbaka", berättar en man för GP. Han tycker att modern, med svår lunginflammation, behandlas som "ett paket" på Sahlgrenskas akut.
Lottie Berntsson, med kronisk tarmsjukdom och hjärtproblem, tvingades ligga i en korridor på akuten i 50 timmar. "Man känner sig väldigt liten som människa. Det är ingen som ser en. Personalen går bara förbi", säger hon till GT.
När system krackelerar tycks Människan! förlora en del av den storslagenhet som hon adlas med i kulturartiklar och högtidstal. Hon reduceras från Människan till en människa till ett paket till osynlig och oönskad.
En sjuksköterska som har lämnat sitt yrke på grund av den allt sämre arbetsmiljön säger till GP: "Det värsta var att jag höll på att tappa empatin för patienterna."
Till sist dör människor när patientsäkerheten undermineras.
Från höger till vänster
Människovärdet är i praktiken föränderligt. I dagens Sverige tycker vi att det är ovärdigt om en ensam och deprimerad åldring inte får flytta till ett tryggt äldreboende när hon önskar det. På 1970-talet hade vi långvård med flerbäddssalar, sjukhuskläder och läggdags klockan 15 - en helt oacceptabel äldrevård, med dagens mått mätt.
Det värde vi tillskriver människor har ökat som följd av höjd levnadsstandard och förbättrad välfärd - förbättrade system. Om vi sänker standarden, vad händer då?
Personer som Annie Lööf och Hagberg hävdar gärna att de också vill ha system - men reformerade system, magiskt anpassade till en gränslöst växande befolkning. De har dessvärre inte bifogat någon ritning eller tidsprognos till sin vision. Men med tanke på de utdragna födslovåndor som drabbade ett enda svenskt sjukhusbygge - Nya Karolinska - kan man ju misstänka att det skulle ta mer än en långhelg att knacka fram Nya Sverige.
"Människan före systemet"-retoriker finns både till höger och vänster. Det är som om vi har fått en generation med socialnyliberaler, människor som har klättrat så högt på Maslows behovspyramid att de anser sig kunna vara för alla goda ting samtidigt.
Förutsättningen för denna bortskämdhet är lustigt nog en ypperligt fungerande välfärdsstat.
Läs också:
Kvinnors frihet kräver välfärd
Sjukvård först, hälsovård sedan
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor.