Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Myndigheter ska inte kämpa för mer religion

Myndigheten för stöd till trossamfund anser att det finns en religiös frammarsch i Sverige som de sekulära aktörer bör bejaka.

Har ni hört talas om Myndigheten med uppdrag att göra svenska folket mer religiöst sinnat?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Nej, vi har ingen sådan myndighet, förstås. Men vi har en myndighet som tycks vilja fylla en sådan funktion.

På annat sätt är det svårt att tolka den märkliga konferensinbjudan som Myndigheten för stöd till trossamfund har författat tillsammans med Sveriges interreligiösa råd och Islamiska shiasamfunden i Sverige.   

Konferensen i fråga handlar om religionens plats i framtidens Sverige och i inbjudan finns en bakgrundstext som inleds med orden: "Sedan en tid tillbaka talar det sekulariserade Västerlandet om religionens återkomst och om den postsekulära eran".

Ett exempel på religiositetens framsteg sägs vara att det offentliga "utmanas" som skapare av välfärd och trygghet. Och "individ och familj får ökad betydelse för livsval och framtid."

Hej då, statsindividualism!

Den religiösa frammarschen ogillas av etablerade sekulära aktörer. Men nu är det hög tid att den sortens element tar sitt förnuft till fånga och gillar läget, tycks myndigheten mena.

Ryktet om religionens återkomst är betydligt överdrivet

Fast är detta ens sant? Blir vi mer religiösa? Pågår det postsekulära tältmöten i Västerlandet som jag inte har informerats om?

Det verkar inte så. Enligt en studie från Uppsala universitet betraktar sig allt färre svenskar som fromma. De traditionellt religiösa är ett tynande släkte. "Det finns inga belägg för religionens återkomst", säger studiens upphovsman, teologiprofessor Carl Reinhold Bråkenhielm, till Kyrkans tidning (12/10).  

Men Myndigheten för stöd till trossamfund har sin egen verklighetsbild - och tillhörande krav på förändring:

"Vi behöver förhandla fram ett nytt inkluderande samhällskontrakt. Framtiden handlar i hög grad om att mejsla fram ett kompletterande religiöst språk till det etablerat sekulära sättet att tala om demokrati, globalism, pluralism, mänskliga rättigheter."

En förhandling handlar ju om att ge och ta. Här ska en supersekulär stat förhandla med religiösa företrädare om ett nytt samhällskontrakt. Religiösa intressen ska alltså få flytta fram sina positioner?

Frågan är vilka förhandlingsresultat det skulle kunna bli. Religiösa läroplaner för konfessionella friskolor? Ut med evolutionen, in med kreationismen? Åtskillnad mellan pojkar och flickor? 

Och vad menas egentligen med att vi behöver tala om demokrati med ett annat språk än det etablerat sekulära? Är det något som är oklart?

Demokratin ställs på huvudet när byråkrater driver politik

Amerikanerna talar om "mission creep", att det ursprungliga syftet med en militär operation kan börja mutera under resans gång, ofta med förödande resultat. Myndigheten för stöd till trossamfund tycks ha drabbats av en svår variant. 

De skulle ju bara dela ut lite slantar, nu låter de som förkämpar för religiösa intressen och vill upprätta ett helt nytt samhällskontrakt. 

Statsvetarprofessor Bo Rothstein har varnat för "förstatligad opinionsbildning", att myndigheter numera ägnar sig åt ideologiproduktion. Han nämner Glesbygdsverket, vars generaldirektör ville skapa en folkrörelse för landsbygdens intressen. Ett annat exempel är Barnombudsmannen, som brukar ha starka åsikter om regeringens politik (DN).

Det är en totalt bakvänd demokrati. I stället för att staten gör som folket vill, gör regering och riksdag som myndigheter vill. I sista ledet informeras folket om den nya politiken. 

Det är en illavarslande utveckling, om man gillar gammal god sekulär demokrati. 

 

Läs också:

Häng inte läpp, om tio år är Sverige ett paradis!

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!