Ann-Charlotte Marteus
I söndagens Agenda intervjuades kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) om återvändande IS-krigare. Det ämnet borde hon förstås ha stenkoll på: hon har haft ansvar för frågan om våldsbejakande extremism i mer än två år och har dessutom tillsatt sin gamla kollega, Anna "Var god dröj" Carlstedt, som rikssamordnare.
Före utnämningen ansvarade Carlstedt för en nationell stödtelefon mot extremism. Enligt en utvärdering besvarades knappt hälften av samtalen.
Frågan i Agenda handlade om hur väl - eller taffligt - Sverige hanterar dem som återvänder till landet efter frivillig kamp med terrorrörelsen IS. Hur många har bara underkastats ett samtal med Säpo, för att sedan släppas vind för våg utan kontakt med andra myndigheter?
"Alltför många, med all sannolikhet", svarade Alice Bah Kuhnke. Exakt hur många visste hon dock inte. Och hon var snabb med att lägga allt ansvar på kommunerna. De tar inte hand om återvändarna som de borde. De prioriterar fel.
Bah Kuhnke kämpar på kulturdepartementet
Men på ministerns eget departement jobbas det stenhårt, fick vi veta. Det pågår "ett intensivt arbete" för att få kommunerna att skärpa sig. Samtidigt säger hon dock att det finns kommuner som inte ens vet att de har ansvar för IS-återvändare. De tror att det är Säpos bord.
Hm. Departementet har alltså jobba intensivt med frågan i över två år - men kommuner vet inte ens vilket ansvar de har? Ett litet upplysande gruppmejl till landets kommunledningar kanske vore en idé...
Nåväl; enligt Bah Kuhnke har regeringen "gjort massor". Bland annat har man "ökat insatserna till det förebyggande arbetet med 150 procent".
150 procent, wow! Det är ju bättre än väl godkänt. Fast - hur mäter man en ökning av "förebyggande insatser" i procent? Är det pengar ministern talar om? Pengar är i så fall inte samma sak som "insatser", än mindre är det samma sak som verksamma insatser.
Men "150 procent" - det låter bra. Det får man ge miljöpartisten.
I framkant i arbetet mot extremism?
När demokratiministern hade talat lite till om att kommunerna inte sköter sig, kastade programledare Anders Holmberg fram tanken att denna extremt viktiga uppgift kanske inte bör vara kommunernas ansvar. Men då började Bah Kuhnke plötsligt lovsjunga de kommunala framstegen:
"Det finns ju kommuner där det fungerar väldigt väl. Umeå och Göteborg, i vissa stadsdelar."
Jaha, och hur visste hon det? Finns det siffror? Nej, svarade hon. Men hur kunde hon då påstå att det "fungerar väldigt väl"?
Ministern insisterade dock på att det finns framgångshistorier: "Det handlar ju om ett 10-, 20-, 30-tal personer som vi vet på olika sätt har varit i kontakt med sina kommuner och tagit del av individuella handlingsplaner som socialtjänsten arbetar med."
Ett 10-, 20- 30-tal, vad är det ens för absurd siffersoppa? Betyder det elva personer? 36 personer? Betyder det något annat än: "Jag har ingen aning."
På ett seminarium i Almedalen i somras sa Bah Kuhnke att Sverige ligger i framkant i Europa när det gäller arbetet mot våldsbejakande extremism. I Agenda backade hon från det uttalandet. Nu hävdar hon att "Vi ligger ungefär precis i samma situation som andra länder". Men, vidhöll hon, vi ligger i framkant när det gäller "det breda arbetet" mot våldsbejakande extremism.
Fast - hur mäter man den bredden? Vad ingår? Hur mätte de andra, mindre framkantiga länderna sin bredd, och hur jämför man bredden mellan olika länder?
Regeringen säger sig vilja slåss mot alternativa fakta. Det vore klädsamt om den först sopade rent framför sin egen faktaslaskiga dörr.
Men det finns viktigare åtgärder att vidta: Alice Bah Kuhnke bör befrias från arbetet mot våldsbejakande extremism. Hon tycks vara helt oengagerad i denna livsviktiga fråga.
Om det går segt med arbetet ute i kommunerna är landets säkerhet sannerligen inte hjälpt av en minister som inte verkar bry sig.
Läs också:
Snälla väljare ge MP fyra friår vid nästa val
Låt inte Facebook bli sanningsministeriet
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor