Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

"Mer resurser" är ingen trollformel

Kommuner går på knäna! Välfärden går på knäna! Vi hör det ständigt. Men det är ju faktiskt enskilda människor som kroknar.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

"Stora delar av vår ryggrad har förhandlats bort". Så bloggade Anna Hedh, socialdemokratisk EU-parlamentariker, förra fredagen. Hedh finner det oacceptabelt att Socialdemokraterna har sagt ja till tillfälliga uppehållstillstånd för asylsökande.

Detta är inte att stå upp för flyktingar. Det är att sälja sin själ, enligt Anna Hedh.

Via Twitter ställde jag en fråga till henne: "Det är socialsekreterare, handläggare, lärare som sliter ont för att realisera ditt ideal. Vad säger du till dem?"

Hon svarade: "De ska självklart ha mer resurser! Jag har varit där själv! Vet vilket bra jobb de gör! Det ena utesluter inte det andra."

Det ena utesluter inte det andra. Så låter det i regel från dem som inte vill minska flyktingtrycket, men som samtidigt vill att det offentliga Sverige ska ticka på som ett förstklassigt schweizerur.

När larmet går om att någon landsända eller yrkesgrupp går på knäna, säger de: "Mer resurser!" Eller, som Lisa Pelling på Dagens Arena: "Ryt ifrån!"

 

Allt var sannerligen inte frid och fröjd före höstens flyktingvåg. Lärarbrist och sköterskebrist har vi haft länge. Många har flytt stressen.

I februari, till exempel, skrev DN att sju socialsekreterare av tio i Stockholm övervägde att lämna socialtjänsten. Många i dessa yrken är sjukskrivna. Fyrtiotalisterna går i pension.

Den extrema ökningen av människor som behöver skola, vård, omsorg, socialtjänst - inklusive 10 000 ensamkommande i månaden - har inte stört någon pastoral idyll. Den har snarare drivit en redan ansträngd situation i riktning mot kris.

Men allt kan lösas med "mer resurser", hävdar alltså Anna Hedh och andra.

 

Hur då? Ska de som lämnat, lockas tillbaka med oemotståndliga löneökningar? Det har vi inte råd med. Ska de sjuka tvångsfriskskrivas? Och det räcker ju inte att fylla igen uppkomna hål. Det måste nyanställas, för att förbättra arbetsmiljön och för att befolkningen växer. Var ska alla dessa människor komma ifrån?

Papper och pennor, näsdukar för sorgsna att torka ögonen med, kirurgtejp och kompresser - sådant kan man kvickt få fram genom ökade resurser. Men man kan inte tråckla ihop välutbildade yrkesmänniskor av tusenlappar.

Ta Migrationsverket, som mest påtagligt har påverkats av flyktingkrisen: den myndigheten har fått resurser. Personalen sliter ändå som djur sedan länge; kvällar och helger jobbade man redan i fjol, för att hinna med.

På torsdagen redovisade Migrationsverket antalet övertidstimmar för 2015. Från januari till juli rörde det sig om 7 000-8 000 timmar per månad.

I september ökade övertiden till 30 762 timmar och i oktober klockades 49 077 övertidstimmar.

Nu närmar man sig gränsen för vad arbetstidslagen och arbetsmiljölagen tillåter.

 

Risken är stor att många av de som nu sliter i ett undantagstillstånd som har blivit permanent, bränner ut sig. Oavsett hur gärna man vill hjälpa, kan man inte gå på adrenalin och akut empati i längden. Särskilt inte om man känner sig otillräcklig, om säkra rutiner ersätts av nödlösningar, om man jagas av samvetsstress.Och om "mer resurser" faktiskt inte fungerar bättre än "abrakadabra".