Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Måste en sophämtare vilja förändra världen?

Ricky Gervais i ”The Office”. Vilka värderingar hade den chefen?
Foto: ADRIAN ROGERS / SVT

Passar din värdegrund ihop med arbetsgivarens – eller står du kanske för lögnaktighet, lathet och pyromani?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Den senaste trenden på arbetsmarknaden är att arbetsgivare vill undersöka vad jobbsökare har för värderingar. Fenomenet är inte stort i Sverige än, men det är ”en bubblare”, skriver DN. 

Tanken är att om de anställdas värderingar stämmer överens med företagets kommer alla att trivas finfint och vara produktiva.

Men värderingar är ju ett väldigt slitet och luddigt begrepp. Vet företagen vad de menar och är ute efter? Och finns det papper på att människors värderingar verkligen avspeglas i deras arbetsinsats? 

Jobbar moderata revisorer annorlunda än vänsterpartister? Hänger en tandkirurgs skicklighet ihop med hennes syn på jämlikhet eller migrationspolitik? Måste sophämtaren vilja förändra världen?

Det kommunala bostadsbolaget Stångåstaden i Linköping hävdar i DN att man är först i landet med att använda värderingstester. Och de verkar gilla v-ordet. 

”Vi leds i vårt arbete av våra tre värderingar – trygga, professionella och aktiva”, står det på hemsidan. 

Fast det är ju inte tre värderingar. Det är tre... positiva ord.

Själva testet består av påståenden som den sökande ska instämma i eller rata, typ: ”Jag vågar utmana mig själv, tar egna initiativ och tänker nytt”. Kort sagt, klassiska platsannons-klyschor. 

Fast två påståenden är intressanta. ”Det är viktigt för mig att ha ett meningsfullt arbete där jag tjänar ett högre syfte” och ”Det är viktigt för mig att arbeta i ett företag som tar ett stort socialt ansvar och värnar om miljön.”

Stångåstaden har i sitt pajiga värderingstest faktiskt ringat in allt som millennials säger sig värdera högt.

För den som stapplade ut i arbetslivet på det råa 80-talet ter sig detta som avancerade önskemål. Vem tänker så?

Det gör i hög grad dagens unga studentgeneration. 

Företaget Universum, som arbetar med arbetsgivarimage (employer branding), undersöker årligen vad världens studenter vill ha för sorts arbetsgivare. Andelen som vill jobba på en firma som har ”ett högre syfte” har mer än fördubblats på tio år. Andra önskemål är att företag ska ta socialt ansvar och värna om miljön. Och så ska jobbet vara tryggt. 

Den här trenden är företagen uppenbarligen medvetna om, för en växande andel svarar, när Universum frågar, att det för en attraktiv arbetsgivare ”är viktigare att ha ett högre syfte än att ha mer praktiska och karriärorienterade erbjudanden” .

Kommunala Stångåstaden har i sitt pajiga värderingstest faktiskt ringat in allt som dagens studenter säger sig värdera högt. Man kan nästan misstänka att deras test mest är ett PR-trick förklätt till test – man vill signalera att man är lika inne på värderingar, ideal och Greta som kidsen.

De allra flesta kommer ju inte att arbeta för ett högre syfte.

Om företagens värdestinna tjäderdans skulle leda till att de gör reella insatser för klimatet, exempelvis, är det förstås jättebra. Men ett krampaktigt konstruerande av moraliska överbyggnader i arbetslivet ter sig mest som ett recept för vantrivsel och existentiell ångest.

De allra flesta kommer ju inte att gå i Moder Theresas fotspår mellan nio och fem. Majoriteten landar i ett jobb som är stimulerande ibland, trist ibland och med trevliga arbetskamrater i fikarummet. Och det är en helt okej vuxentillvaro. 

Men om arbetsmarknaden dränks i förljugen retorik om högre syften finns risken att många unga börjar uppleva sitt jobb som outhärdligt meningslöst. Deras förväntningar är helt orealistiska.

Det förnumstiga gamla uttrycket Arbeta för att leva, lev inte för att arbeta” är värt en renässans.