Ann-Charlotte Marteus

Marteus: Utbilda grottfolket i Malmö

Domare och nämndemän får inte vara okunniga om män som hatar kvinnor. Då får fördomarna styra.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I februari knivhöggs en kvinna till döds inför sina barn i Malmö. Hon hade skyddat boende, men mördaren - kvinnans ex-sambo, barnens far - hittade henne.

Hon blev nog inte förvånad när kniven kom. Hon hade fruktat detta. I oktober 2011, en tid efter att hon hade lämnat mannen, åkte hon tillbaka till villan i Vellinge för att hämta kläder åt ­barnen. Mannen låste in henne, fängslade henne med buntband och handklovar och släpade henne till sitt vapenskåp.

"Jag gallskrek i ren panik", berättade hon under rättegången. Han svarade: "Det är för sent. Du skulle inte ha gjort så här mot mig."

Kvinnan lyckades till sist övertyga mannen om att hon ville ha honom tillbaka.  ­ Enligt  ­ polisen räddade det hennes liv. Utredarna ansåg att mannen hade planerat överfallet noga: han skulle fjättra henne, mörda henne och ta sitt liv.

Han dömdes till ett års fängelse, men tingsrätten beslutade att släppa honom fri i väntan på straff. Det skedde trots att polis, åklagare och frivård gav tingsrätten det exakta signalementet på en man som är livsfarlig för kvinnan han är besatt av.

I Sveriges Radios Kaliber, där fallet togs upp i söndags, gav lagman Eva Wendel-Rosberg Malmö tingsrätt ett fyrkantigt, arrogant och okunnigt ansikte. Tingsrätten gjorde rätt, sade hon. Mannen var ju tidigare ostraffad. Och det fanns ju inget missbruk med i bilden. Nej, "det ser ut att handla om en depression", inpräntade hon.

Det var som att höra en fransk general prisa den oslagbara Maginotlinjen tio minuter efter att nazisterna hade susat in i Frankrike via Belgien: "Våra ritningar är perfekta, verkligheten är fel!"

Om tingsrätten hade vetat det mest elementära om män som mördar kvinnor, hade den vetat att kvinnomord sker i alla socialgrupper. Och de hade fattat att konstaterandet "Det ser ut att handla om en depression" inte är ett argument för att släppa ut en hotfull ex-sambo. Depression och mordiskhet utesluter inte varandra. Tvärtom. Självmordstankarna var ett tecken på att han hade tappat kontrollen, inte hade något att förlora. Han tappade kontrollen redan när han fängslade kvinnan - nu, i tingsrätten, var läget ännu värre: fängelsestraff väntade, jobb och villa hängde löst, kvinnan ville ha ensam vårdnad.

Malmö tingsrätt släppte ut ett dödligt vapen.   Rätten blev som sagt uppmärk ­ sammad på faran, men slog dövörat till.

Den blivande mördaren passade uppenbarligen inte med deras bild av en ful fisk: han tillhörde inte socialgrupp 37, knarkade inte, söp inte och hade inget brottsligt förflutet. Han hade bra jobb, uttryckte sig väl och bodde i Vellinge.

En trevlig prick. Och ­deppig. Stackarn!

Om tingsrätten kunnat sin sak, hade den känt till att kontrollerande, manipulerande misshandlare kan visa upp en jättecharmig  ­ fasad  i rätten -  medan  ­ kvinnan  de plågat är en jobbig,  ­ livrädd typ som det är  ­ svårare att gilla. Och  detta kan  ­ påverka  rättens beslut.

Frivården ville att tingsrätten skulle göra en paragraf 7-utredning av mannen. Det ville inte tingsrätten. Som Wendel-Rosberg sade, rätten "träffade ju honom själv".

Skicka lagmän, rådmän och nämndemän på kurs. Det är 2012, för guds skull. De behöver rättssäkras.