Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Marteus: Utbilda grottfolket i Malmö

Domare och nämndemän får inte vara okunniga om män som hatar kvinnor. Då får fördomarna styra.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I februari knivhöggs en kvinna till döds inför sina barn i Malmö. Hon hade skyddat boende, men mördaren - kvinnans ex-sambo, barnens far - hittade henne.

Hon blev nog inte förvånad när kniven kom. Hon hade fruktat detta. I oktober 2011, en tid efter att hon hade lämnat mannen, åkte hon tillbaka till villan i Vellinge för att hämta kläder åt ­barnen. Mannen låste in henne, fängslade henne med buntband och handklovar och släpade henne till sitt vapenskåp.

"Jag gallskrek i ren panik", berättade hon under rättegången. Han svarade: "Det är för sent. Du skulle inte ha gjort så här mot mig."

Kvinnan lyckades till sist övertyga mannen om att hon ville ha honom tillbaka. ­ Enligt ­ polisen räddade det hennes liv. Utredarna ansåg att mannen hade planerat överfallet noga: han skulle fjättra henne, mörda henne och ta sitt liv.

Han dömdes till ett års fängelse, men tingsrätten beslutade att släppa honom fri i väntan på straff. Det skedde trots att polis, åklagare och frivård gav tingsrätten det exakta signalementet på en man som är livsfarlig för kvinnan han är besatt av.

I Sveriges Radios Kaliber, där fallet togs upp i söndags, gav lagman Eva Wendel-Rosberg Malmö tingsrätt ett fyrkantigt, arrogant och okunnigt ansikte. Tingsrätten gjorde rätt, sade hon. Mannen var ju tidigare ostraffad. Och det fanns ju inget missbruk med i bilden. Nej, "det ser ut att handla om en depression", inpräntade hon.

Det var som att höra en fransk general prisa den oslagbara Maginotlinjen tio minuter efter att nazisterna hade susat in i Frankrike via Belgien: "Våra ritningar är perfekta, verkligheten är fel!"

Om tingsrätten hade vetat det mest elementära om män som mördar kvinnor, hade den vetat att kvinnomord sker i alla socialgrupper. Och de hade fattat att konstaterandet "Det ser ut att handla om en depression" inte är ett argument för att släppa ut en hotfull ex-sambo. Depression och mordiskhet utesluter inte varandra. Tvärtom. Självmordstankarna var ett tecken på att han hade tappat kontrollen, inte hade något att förlora. Han tappade kontrollen redan när han fängslade kvinnan - nu, i tingsrätten, var läget ännu värre: fängelsestraff väntade, jobb och villa hängde löst, kvinnan ville ha ensam vårdnad.

Malmö tingsrätt släppte ut ett dödligt vapen. Rätten blev som sagt uppmärk ­ sammad på faran, men slog dövörat till.

Den blivande mördaren passade uppenbarligen inte med deras bild av en ful fisk: han tillhörde inte socialgrupp 37, knarkade inte, söp inte och hade inget brottsligt förflutet. Han hade bra jobb, uttryckte sig väl och bodde i Vellinge.

En trevlig prick. Och ­deppig. Stackarn!

Om tingsrätten kunnat sin sak, hade den känt till att kontrollerande, manipulerande misshandlare kan visa upp en jättecharmig ­ fasad i rätten - medan ­ kvinnan de plågat är en jobbig, ­ livrädd typ som det är ­ svårare att gilla. Och detta kan ­ påverka rättens beslut.

Frivården ville att tingsrätten skulle göra en paragraf 7-utredning av mannen. Det ville inte tingsrätten. Som Wendel-Rosberg sade, rätten "träffade ju honom själv".

Skicka lagmän, rådmän och nämndemän på kurs. Det är 2012, för guds skull. De behöver rättssäkras.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!