Ann-Charlotte Marteus
|ÄLDREVÅLD|
Om förskolepersonal misstänker att ett barn misshandlas är de skyldiga att anmäla det.
Äldre saknar motsvarande skydd; personal inom äldreomsorg, sjukvård och socialtjänst har ingen skyldighet att anmäla misstänkt våld.
Detta vill Moderaterna i Stockholm ändra på, och lagstiftarna bör absolut lyssna på dem. (DN Debatt 8/1)
Familjen, som pryder våra krubbor i juletid, har fortfarande drag av helighet i vår föreställningsvärld. Vi vill att familjen ska vara god. Barnmisshandel och kvinnomisshandel är begrepp som har lyfts fram och erkänts efter stora politiska fejder och stort motstånd.
Det är ännu svårare att se äldrevåldet, ålderdomen är ju också förknippad med klichéer: Äldre är milda och kloka.
Gamla par är rörande och rara. Men den som har arbetat inom äldrevården vet bättre.
Det finns alla sorters seniorer: kloka och barnsliga, milda och argsinta, godhjärtade och elaka.
Och det finns mycket som hotar en åldrad människas balans: yrkesidentiteten är förlorad, isoleringen tilltar när familj och vänner dör, kroppen klagar och döden hotar.
I ett äktenskap förändras maktförhållandet när hälsoproblemen tilltar. Demens och andra personlighetsförändrande processer kan framkalla våldsamhet - både från den sjuka och mot denne.
Enligt studier har bortåt 20 procent av kvinnorna upplevt våld efter 65 års ålder, och våldet tilltar vid ökande isolering och stigande ålder.
Mörkertalet är tveklöst stort och det skulle inte förvåna mig om våldet mot männen är betydande.
Maktförhållanden förändras av ålderssvaghet och sjukdom, som sagt, och precis som debattörerna i DN på pekar, kan "våld" ta sig många uttryck.
Bland äldre kan det yttra sig i medveten försummelse: den svaga partnern får inte hjälp med hygien, mat eller medicin.
En lagändring skulle hjälpa personal som misstänker äldrevåld att ta steget över "Jag vill inte ställa till det, jag kanske överreagerar"-tröskeln. Dessutom skulle hon veta säkrare att hennes anmälan tas på allvar.
Insikten om att det existerar äldrevåld borde påverka även hur äldrevården organiseras.
Politiker talar exempelvis vackert om att äldre måste få bo hemma "så länge de vill". Här finns drag av romantisering.
Isolering är en riskfaktor för våld, men vi civiliseras av att ha människor omkring oss.
Ett bra äldreboende kan vara ett mycket anständigare ställe att sluta sina dagar på än "hemmets lugna vrå".
Det är vällovligt att par numera ges rätt att bo tillsammans på äldreboenden, även om bara en är vårdbehövande. Men här måste man se till individen: mår båda bra av detta? Eller kan det här vara chansen för Märta att äntligen slippa ifrån en våldsam make?
Politiska ambitioner om att människor, mot bidrag, ska uppmuntras att vårda varandra, är inte heller helt oproblematiska.
Förutom att konstruktionen har drag av kvinnofälla är kärlek inte tillräckligt för att göra en person till en lämplig vårdare.
Det är dags att ställa undan julkrubban och se verkligheten om kring sig.