Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Marteus: Fotgängare farliga för bilar?

Fotgängare har för låg status i Trafik-Sverige.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

När det talas trafiksäkerhet, talas det oftast om bilar. Det är nollvision och bälten och larmande lampor och "stora bilar är så bra för de är säkra" och det görs varnande reportage inför storhelger och olyckorna rapporteras noggrant efteråt.

Men om nån liten tant blir överkörd på övergångsstället - det är liksom ingen stor grej.

Om jag var feministiskt lagd, vilket jag är, skulle jag misstänka att samhället har ett manligt perspektiv på det här med trafiksäkerhet. Bilar är dyra och viktiga, sexiga och spännande, till och med - eller inte minst? - när de kraschar. Döds­olyckor är djupt tragiska. Men inte ointressanta.

Överkörda tanter är ointressanta.

Det är mest män som skadas och dör i bilolyckor, men åren 2005-2010 var det fler kvinnor än män som dog och skadades på övergångsställen.

Förra året nästan fördubblades antalet dödsolyckor bland fotgängare jämfört med året innan. Det kan bero på att 2010 var så kallt att folk höll sig hemma. Men Jan Sandberg, vd för NTF, tror att ökningen är en trend och att den kan komma att hålla i sig. Hans teori är att "det har lagts för mycket fokus på att utveckla teknik med bilar och infrastruktur. När det egentligen är den mänskliga faktorn som olyckorna beror på." (DN 23/2)

 

År 2000 kom "zebralagen": fordon fick väjningsplikt vid obevakade övergångsställen. En kvinnotillvänd lag, skulle man kunna säga: tanter före grabbar. Men hur trafiksäker är den?

Enligt en utvärdering 2007, av statens vägtrafikinstitut, ökade fotgängarskadorna på obevakade ränder med 15-20 procent efter lagändringen.

 

En vanlig förklaring till är att fotgängarna började gå morskare och utan säkerhetsmarginaler över övergångsställena efter 2000. Det kan nog stämma - även om det knappast förklarar allt. Varför körs fotgängare i 15 fall av 16 på av en manlig bilist? Det fann försäkringsbolaget If i en studie.

Slänger sig tanter ut i gatan med särskild frenesi när män kommer körande? Knappast troligt. De kör för fort eller för illa.

Dock; fotgängarnas beteende spelar förstås roll. I Stockholm verkar övergångsställen med trafikljus vara lika farliga som de obevakade. Vad beror det på? Mitt personliga - högst ovetenskapliga - intryck är att människor har börjat gå mer mot rött. Framför allt har de börjat gå på ett nytt sätt: de skyndar inte längre skuldmedvetet över ränderna, de flanerar - ibland demonstrativt lugnt. Som om respekten för bilars farlighet och rätt att dundra fram har urholkats sedan den så kallade zebralagen.

 

Det är vansinnigt dumt att vara så oförsiktig. Om zebralagen har gjort människor farligt riskbenägna är den ett problem.

Samtidigt är det inte civiliserat att betrakta de gående i en stad som Problemet. Människor dödar inte bilar. Bilar dödar människor. Det är bilister som är Problemet. Städer bör anpassas till gåendes - och cyklisters - behov och säkerhet i första hand.

Enligt en undersökning Motormännen gjorde i fjol, var ett av tre övergångsställen farliga på grund av dålig synlighet dagtid eller nattid, dåliga trafikljus eller dålig tillgänglighet för funktionsnedsatta.

Det finns en hel del att ta itu med.