Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Löfven i Agenda - en studie i verklighetsflykt

Stefan Löfvens senaste framträdande i Agenda var inte bra. Han gjorde sitt bästa för att inte svara på de frågor som ställdes. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Ronald... Foto: AP WHITE HOUSE
...Reagan, USA:s president från januari 1981 till januari 1989. Foto: PETER SOUTHWICK / AP
Paradisiskt. Foto: DMYTRO SUKHAREVSKYI - STOCK / ADOBE STOCK

Är Stefan Löfven mest en motvillig gäst i verkligheten? Söndagens intervju med statsministern i Agenda aktualiserar frågan.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Stefan Löfven satt på en spinkig stol, rak i ryggen som en fura, med den blekgråa blicken stint framåt. Agendas Anna Hedenmo såg mer frågande ut för varje svar han gav. Eller låtsades ge. Eller trodde att han gav. 

Hedenmo inledde med ödesfrågan: Varför tappade partiet så många LO-röster i valet och varför fortsätter tappet? ”Vad tror du?”

Löfvens svar var lika ordrikt som fattigt på relevans: Det var helt rätt att ingå Januariavtalet. Det innehåller mycket S-politik. Det är en kompromiss, men helheten är bra. Januariavtalet är bra.

”Men är det förklaringen till att LO-medlemmar lämnar, menar du?”

Januariavtalet är bra. Över tid kommer LO-väljare att inse att S står på löntagarnas sida. Nu har S ”beträtt en väg” mot ökad jämlikhet. Genom Januariavtalet. Som är bra.

Mer Centerpolitik ska alltså locka tillbaka LO-väljare från SD till S? Spännande tes.

Den vingliga migrationspolitiken ligger fast

I stället för reflekterande resonemang serverade Löfven staplar av stapplande talepunkter, varav somliga hade passerat sitt bäst före-datum med råge. 

Ta bara migrationspolitiken. Enligt partiets egen valanalys misslyckades S med att hålla en klar, tydlig och tillräckligt stram linje. ”Håller du med om det?” frågade Hedenmo.

Nej, det gjorde han ju inte. Socialdemokraternas strama politik ”ligger fast”. 

Gör den? Men gymnasielagen och familjeåterföreningen, är det stramt och tydligt? 

Här blev Löfven stressad och sprang och gömde sig bakom en favoritharang: Sverige kan inte ta allt ansvar. Andra länder måste ta sitt ansvar. Det är därför S driver på om en gemensam migrationspolitik i EU, där alla tar ansvar. Ett ja ska vara ett ja, ett nej, då åker du hem.

LO-väljare, tycktes han mena, ska lockas tillbaka genom en ny migrationslag som bygger på en EU-lagstiftning som inte finns. Och som ingen tror på, utom Stefan Löfven.

Det är inte en plan. Det är en studie i verklighetsförnekelse. 

Kritik mot partiet är inte populärt hos Löfven

Men Löfvens värsta förnekelseakt kom när han tvingades att tala om hedersförtryck. Ett kort inslag visades, om Maria Alias (S) som kämpat för att lyfta frågan om hedersförtryck i partiet - och blivit kallad rasist och höger av partikamrater. Varför kan vi inte tala öppet om hedersförtryck i partiet? frågade hon i inslaget. Varför riskerar man att rasiststämplas?

Löfven svarade med en lång, lyrisk litania om hur S startades för att befria människor från förtryck. Maria Alias ”har mitt helhjärtade stöd, och partiets stöd. För att vi accepterar överhuvudtaget inte något förtryck, inte heller det här.”

Om och om igen upprepade programledaren att det uppenbarligen finns medlemmar som vill sopa problemet under mattan. Löfven gled undan som en argsint ål. Det har kanske funnits motstånd i samhället, men inte i Partiet. Nej. Nej! Och om det finns, är det fel.

Det finns en gammal Saturday Night Live-sketch där Ronald Reagan tar emot en grupp flickscouter i Ovala rummet. Han är sitt vanliga gemytliga, lallande jag. Men så fort gruppen lämnat rummet rätar han upp sig och förvandlas till en politikens James Bond: fokuserad, briljant, handlingskraftig. Lallandet var bara en fasad mot folket.

Jag hoppas innerligt att samma sak sker i Rosenbad. Sverige behöver en statsminister som styrs av annat än önsketänkande och verklighetsflykt. 

 

Läs också:

Jösses, vilket snömos om vården, Löfven & Co