Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Liberalernas sjukvårdspolitik är en bilolycka i slow motion

Liberalerna får bestämma sig: antingen behöver sjukvård ransoneras eller så är resurserna oändliga. (Ledtråd: resurserna är ändliga.) Foto: / OKÄND

Gasen i botten och sedan tvärnit - eller hur ska man tolka L:s vårdfilosofi?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Alliansens konstinstallation i Solna, "Nya Karolinska", har förstås en akutmottagning. Men det är inte vilken bonnig akut som helst utan en exklusiv VIP-akut.

Man måste vara specialsjuk för att släppas in. Exakt hur specialsjuk är inte fastställt än - kriterierna låter vänta på sig. Föga förvånande; det är förstås ganska svårt att fastställa exakt vilka människor som ska släppas in på en akutmottagning och vilka som ska avvisas. Lycka till med de kriterierna. 

Men Stockholms sjukvårdslandstingsråd, Liberalernas Anna Starbrink, försvarar beslutet: "Detta kommer inte att vara ett sjukhus för alla patienter. Det vore oetiskt om patienterna själva fick välja vilken vårdnivå de ska hamna på. Då skulle resurserna inte räcka till de mest behövande med de största vårdbehoven."

Resurserna skulle inte räcka till - så brukar Liberalerna vanligen inte låta. Allt tal om begränsade vårdresurser avfärdas i regel som om det var fråga om en ondsint, halvkommunistisk frihetsinskränkning. 

Vårdval med skenande kostnader

Alliansen fick ju pippi på vårdval i Stockholm. Hurra, vilken härlig tillgänglighet! Kostnaderna fick skena - ända tills en dag i februari 2017, då Anna Starbrink sa till Svenska Dagbladet att man höll på att se över kostnaderna: 

"På områden där vi tidigare såg att väldigt många patienter sökte vård, exempelvis öron-näsa-hals och hud, har vi numera remisskrav och där har konsumtionen dämpats."

Sjukvården ransonerades, kort sagt. Det blev för dyrt. 

Lärde sig Liberalerna någon läxa av detta? Absolut inte. En månad senare presenterade Jan Björklund och Anna Starbrink partiets nya sjukvårdspolitik. De lovade bland annat att ändra portalparagrafen i Hälso- och sjukvårdslagen. Den nuvarande lagtexten "ger intrycket att vården ska ransoneras", ansåg de. Och sådan svartsyn duger inte. Man måste sätta individen i centrum! (DN Debatt)

Men i verkligheten måste förstås vården "ransoneras". Det finns alltid en gräns för hur mycket resurser ett samhälle kan lägga på sjukvård. Man måste prioritera - och när individen är som sjukast ska hon sättas i centrum för bästa möjliga sjukvård.

Sorry, ditt ben är inte tillräckligt brutet

Nu tycks Anna Starbrink ha bytt fot igen, alltså. Nu får vi bud om att det är oetiskt att slösa Nya Karolinskas resurser på mindre vårdbehövande akutfall. Det är så oetiskt att det motiverar avvisningar av vårdbehövande från akuten - en ransoneringsåtgärd som är unik inom svensk sjukvård. 

Bakom Anna Starbrinks moraliska tonfall kan man, precis som när det gällde vårdvalen, ana nödens uppfinnarmössa.  

Gamla Karolinska kunde ta emot 80 000 akutfall per år. Meningen var att Nya Karolinska åtminstone skulle fixa mellan 30 000 och 25 000 fall per år. Men ritningarna ändrades: nu talar man om 15 000 fall.

Visst är det så att fler patienter bör välja primärvården framför akutmottagningar. Men här handlar det om ett kapacitetsbortfall på uppåt 70 000 fall i en region som växer så det knakar. Alliansen lovar förvisso att det ska kompenseras med utbyggda akuter och närakuter på andra håll. Men de är inte klara. Och primärvården är ansträngd som det är.

På en punkt skulle Liberalerna med stor trovärdighet kunna modifiera Hälso- och sjukvårdens portalparagraf. Lägg till strofen: "Ibland måste sjukvården tokransoneras på grund av klantiga politiker."

 

Läs också:

Nätdoktorn har flyttat in i vårdens Vilda Västern

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!