Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Låt inte rädslan förlama barnen

Cykelhjälmar kan göra svenska barn dummare.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Okej, här utrycker jag mig kanske en smula drastiskt. Men så här ligger det till: Barn som går eller cyklar till skolan koncentrerar sig bättre på skolarbetet. Enligt en dansk studie är det till och med viktigare för skolresultaten att barn använder apostlahästarna på morgonen än att de får en hälsosam frukost i magen. Det uppmärksammade Erik Sandblom tidigare i somras (ecoprofile.se).

Men svenska barn, liksom barn i många andra länder, blir alltmer bilburna. Föräldrars ökade rädsla för ökad biltrafik är en förklaring. Bekvämlighet är en annan. Ett överbeskyddande föräldraideal spelar också in. Och så var det cykelhjälmarna. I länder som Australien, Kanada och Nya Zeeland visar studier att cyklingen minskade påtagligt efter hjälmpropaganda i allmänhet och cykelhjälmslagar i synnerhet. Cykelhjälmeriet, och kulten kring denna attiralj, tycks alltså ha givit cyklingen en farlighetsstämpel som den förr saknade.

Men att skjutsa barn till skolan i onödan är att göra dem en björntjänst som kan få livslånga konsekvenser. De blir inte bara klarare i knoppen för tillfället, av en cykeltur eller promenad på morgonkulan. De rör sig mer på rasterna och under resten av dagen, jämfört med sina fordonsburna kompisar. Och oddsen blir bättre för att de ska röra sig mer, även som vuxna.

De barn, däremot, som sitter sig igenom barndom och ungdomsår är illa rustade för framtiden - i synnerhet som de växer upp i ett soffpotatissamhälle av smartphones, iPads och billiga snacks. Helt naturligt kommer de att tvingas kämpa mot överflödssamhällets farsoter: fetma, ledproblem, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Och om de inte lär sig att använda sin kropp som unga, kommer tröskeln till ett aktivt och hälsosamt vuxenliv att bli mycket hög.

Föräldrar skjutsar barnen för att det känns tryggare än att släppa ut dem i trafiken. Men ju fler föräldrar som skjutsar, desto mer trafik blir det ju. Inte minst framför skolorna. De tillbud som sker när barn ska lämnas och hämtas är det största säkerhetshotet mot eleverna, enligt en undersökning som försäkringsbolaget If gjorde bland svenska rektorer; var fjärde skola hade drabbats av trafikolyckor och incidenter som följd av bilande föräldrar.

Omvänt blir det säkrare att gå och cykla i miljöer där många går och cyklar. Safety in numbers, helt enkelt. Bilisterna lär sig att de inte är obestridda herrar på täppan. Och utsikterna för att ett område ska anpassas till fotgängare och cyklister är förstås bättre om de syns och hörs.

Visst måste man agera i andra änden också: Städer ska byggas med människor, inte med bilar, i fokus. Alla vet att bilar skadar närmiljön, människors hälsa och klimatet. Det handlar bara om att agera därefter. Den ordning som nu råder är enastående patriarkal; bilismen är ju framför allt en herrsport. Det är hög tid att vi gör upp med dess överhöghet.

Föräldrar kan bidra till ett bättre samhälle genom att ställa bilen och låta sina barn gå eller cykla till skolan. Risken för att barnens liv ska förkortas av cykling - vare sig de bär hjälm eller inte - är försumbar jämfört med risken att deras livstråd klipps av på grund av övervikt och ohälsa.