Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Klimatproblem - där, men inte här

Vilken flax att hela världen, utom just den lilla svenska kommun där lilla jag bor, kommer att drabbas av växthuseffekten!

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

KOMMUNPOLITIK

Jag bor i Stockholms stad. Men om du bor i någon annan svensk kommun, ska du inte hänga läpp för det. Det här fenomenet gäller nämligen alla svenskar. Du som läser det här: just där du bor, kommer klimatförändringarna att orsaka försumbara konsekvenser.

Nej, detta är inte någon skum kvantfysik, det är mänsklig logik. Det vill säga logik med stora, bekväma hål i.

FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, har frågat kommunala beslutsfattare - politiker och chefer - om deras syn på "klimatförändringar och anpassingsbehov".

Kommunhöjdarna är som folk är mest, visar det sig. Trots att forskarna är påfallande överens om att klimatförändringar pågår och är människoskapta, har 9 procent uppenbarligen bedrivit klimatologisk privatspaning och kommit fram till att detta är nys.

Den klimatförnekande kommunhöjdaren är lik den vanliga svenska klimatförnekaren: en man i en liten kommun, konservativt lagd, troligast moderat eller sverigedemokrat.

30 procent av höjdarna tror definitivt på klimatförändringarna, medan 60 procent har vissa dubier. Den sistnämnda är en ganska hög siffra, med tanke på forskningsläget. Den amerikanska industrins välregisserade tvivelkampanj - samma sorts kampanj som drevs när cigaretters och blyets faror började uppenbaras - har varit framgångsrik i västvärlden.

Särskilt intressanta är kommunhöjdarnas syn på klimatproblemets geografi. De är lika övertygade som svenskar i gemen om att "världen" har ett tilltagande klimatproblem. Men de är mindre övertygade än andra svenskar om att Sverige kommer att påverkas av förändringarna. Och när den egna kommunen kommer på tal, blir de än mer sorglösa: hemma hos oss kommer det inte att bli några problem att tala om.

Är det något slags Titanic-syndrom: "Här är ju allt så ombonat och tryggt, oss kan väl inget hända!"

Ju mindre beslutsfattarna bryr sig om klimatet, desto mindre benägna är de att vidta åtgärder, enligt studien. Men även de som är övertygade och oroade, får ganska lite gjort. Intresset för att ära sig mer om klimatproblemen är också litet, bland de flesta.


Vad beror denna passivitet på? Kanske är det så enkelt att kommunpolitiker och -chefer inte har tid och kraft att tänka långsiktigt. De fastnar i dagspolitikens krävande vardag. När de oroar sig, är det över skolan, omsorgen, sociala problem.

Kanske skulle tydligare signaler från partitopparna göra skillnad. De mest klimat­engagerade kommunpolitikerna har rödgrön kulör. De tillhör också de partier som har visat störst klimatengagemang, åtminstone hittills. Vad det blir av Socialdemokraterna under Stefan Löfven, återstår att se.

Vad gäller alliansen, har Fredrik Reinfeldt ofta påpekat att Sverige är ett litet land som varken gör till eller från när det gäller klimatet; det är på Kina och USA det hänger. Och om Sverige är litet, vad är då en svensk kommun? Ett dammkorn.

Kommuninvånarna, väljarna, kan förstås piska fram kommunalt klimatengagemang om de vill. Hur kan vi bli klimatsmartare, har vi anpassat byggnation och avlopp, exempelvis, till en våtare framtid?

Men det är ju så lätt att bli distraherad av annat, här på soliga övre däck.