Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Ju magrare resurser, desto fagrare löften till seniorerna

Det finns ett stråk av Peter Pansk verklighetsflykt inom äldrepolitiken.Foto: BUENA VISTA

Det finns två planeter. En där våra riksdagspolitiker stänker löften omkring sig som skenande vattenspridare. På den andra planeten bor Ingrid Olsson, 93.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I söndagens Expressen berättade Ingrid Olsson om hur hennes tillvaro som frisk och självständig pensionär fick ett abrupt slut i mars. Då ramlade hon på en spårvagn och slog ut en flisa ur en ryggkota. Sedan dess har hon åkt in och ut på sjukhus åtta gånger. 

Helvetisk smärta, ångest och därtill astmaproblem - det är allt annat än märkligt att Ingrid drömmer om en plats på ett äldreboende. 

Efter mycket om och men har hon nu fått en plats beviljad av Stockholms kommun - i teorin. I praktiken har ingen ledig plats uppenbarats än.  

Men åter till politikerplaneten, som vi kan kalla Rajtan Tajtan. Där är det klackarna i löftestaket.

Rena verklighetsflykten

Kristdemokraterna vill införa en äldregaranti, en lagstadgad rätt till plats på särskilt boende, trygghetsboende eller äldreboende till alla över 85 år. Man ska alltså kunna vara frisk som en ärta och ändå få plats, lovar Ebba Busch Thor & Co. 

KD och äldreminister Maria Larsson hade samma mål 2006, när alliansen tillträdde. Efter två mandatperioder, 2014, kunde SVT konstatera att det inte blivit mycket av det löftet. Äldreboendeplatserna hade minskat med 12 000. 

Men KD ger alltså inte tappt, och nu har även Socialdemokraterna givit sig in lagstiftningsbranschen. Man vill utreda en särskild äldrelag, ty "äldre bör ha rätt att få en sammanhållen och effektiv vård och omsorg och att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra", som äldreminister Lena Hallengren säger i ett pressmeddelande

Det är högtflygande ambitioner, minsann, att ge medborgare laglig rätt till "en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra". 

Generellt kan man säga att politikernas ambitionsnivå för äldre tycks stå i omvänd proportion till vad som är realistiskt. När till och med 90-plussare med skral hälsa får stå i boendekö - Ingrid Olsson är ju ingalunda unik - lovar politiker att friska 85-åringar ska få fri tillgång till seniorlya. När personalkrisen tilltar lovar Liberalerna hemlagad mat i hemtjänsten och S, som sagt, rätt till allmän fröjd och gemenskap. 

Det är rena verklighetsflykten.

Bygg smart och kompakt

Visst måste det satsas mer på äldreomsorgen. Äldreboenden av olika sorter måste byggas på många platser. För att få upp volymerna måste man bygga smart. Skippa krav på egen balkong och kök till varje lägenhet. Bygg en del dubbelrum. Satsa på  gemensamhetsutrymmen.

Att bygga mindre spar tid och pengar - och personal. Det blir mindre sträckor att gå, mindre att städa, bättre översyn. 

Personalbristen kommer bara att förvärras. Men på vårdboenden, i ett personalkollektiv, funkar det enligt min erfarenhet alldeles utmärkt att ta in invandrad personal som inte är så slängd i svenska än. De lär sig språket på plats. De kanske inte kan hjälpa till direkt med den berömda dokumentationen, men lösningen på det är enkel: lägg av att dokumentera så in i h-e. Jädra nymodigheter.

Målet att alla över en viss ålder ska få rätt till äldreboende, oavsett hälsotillstånd, är bara att glömma. Den enda anständiga principen är vård efter behov. Krassligast kommer först, vare sig hon är 90, 80 eller 75 år gammal. Men ju kortare köer, desto mänskligare för alla.

 

Läs också:

För dyrt att flirta med dagens pensionärer