Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

"Internet glömmer aldrig" - en mardröm för politikerna

"Det är bara käbbel! Det är bara käbbel!" for Stefan Löfven ut mot Annie Lööf för fyra år sedan. Men vi minns det som i går och kan se det varje dag på nätet.Foto: TV 4

Medborgarnas dom kan bli hård när gamla löften är ett knapptryck bort. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Nätet förändrar tidsuppfattningen. Nuet och det förflutna glider ihop och gamla synder blir som nya. 

Jag märker av det när jag får läsarmejl som jag först inte förstår ett ord av: "Dina liknelser med Titanic är verkligen både ytliga och missvisande. Vad menar du, egentligen?" 

Va? Titanic? Min senaste krönika handlade ju om sjuksköterskebristen... 

Läsaren har helt enkelt stött på en flera år gammal krönika på nätet och uppfattat den som ny. Ett lättförståeligt misstag; nätartiklar gulnar inte som papper. De ser dagsfärska ut. Forever,

Mandatperioderna har krympt

Den nya tideräkningen påverkar även politiken: de fyraåriga mandatperioderna tycks ha krympt ihop. Före nätets tid försvann valrörelser och debatter in i glömskans dimlandskap. Inte nu längre. 

När Ebba Busch Thor anklagade Stefan Löfven för att vara nedlåtande i Expressens partiledardebatt i tisdags, dök ett gammalt klipp från valrörelsen 2014 genast upp på nätet. Ni vet vilket: S-ledaren far ilsket ut med armen mot Annie Lööf: "Det är bara käbbel! Det är bara käbbel!" 

Man minns det som i går.

Ett annat Löfvenklipp som hemsöker Socialdemokraterna är från september 2015: "Mitt Europa bygger inte murar", ropar statsministern under en torgmanifestation på Medborgarplatsen i Stockholm. 

Ett närbesläktat citat, som Ulf Kristersson helst vill glömma, återfinns i Fredrik Reinfeldts "öppna era hjärtan"-anförande från augusti 2014. 

Självklart har partier och politiker i alla tider blivit nafsade i hasorna av sitt förflutna. Men aldrig i så massiv omfattning som nu. 

Vid sidan av mediehusen kryllar internet av politiskt insatta medborgare som har tillgång till nätets bottenlösa nyhetsarkiv och lätt kan dela med sig av sina fynd och poänger i sociala medier. 

Det är som om det förflutna inte rinner bort längre utan blir liggande som envisa pölar mitt i nuet. 

Det ställer till det för politiken. 

Den politiska charaden avslöjas

Ta exempelvis blockens vana att byta manus med varandra vid regeringsskiften. Oppositionspartierna hävdar att landet är på väg att gå under. Men om de vinner valet lovar de att snabbt och ganska enkelt lösa alla de samhällsproblem som regeringen, nästan på pin kiv, har låtit leva kvar. 

Väl inne i Rosenbad är den nya regeringen plötsligt kanonstolt över föregångslandet Sverige. Samhällsproblemen ska förstås lösas - men först en rejäl utredning. Allt är ju rätt komplicerat, faktiskt. 

Den charaden blir problematisk när det kollektiva medvetandet utrustats med elefantminne. Partiernas trovärdighet riskeras. Särskilt stor blir förstås risken när regeringsinnehaven blir korta. 

Inför förra valet hävdade Socialdemokraterna att Sverige har gått sönder. De lovade EU:s lägsta arbetslöshet, snabbspår och att segregationen skulle "vändas". Gustav Fridolin (MP) viftade med kolbitar och ämnade rädda skolan i ett huj. De löftena har de rödgrön fått äta upp, om och om igen. 

Fyra små år senare är det alliansens tur att låtsas att stora problem kan lösas geschwint. Allt är ju ganska mycket Socialdemokraternas fel, från sköterskebrist och vårdköer till poliskris och utanförskap. 

Är allianspartierna verkligen säkra på att de kan fixa de problem de pekar ut? Om de inte är det, bör de avhålla sig ifrån att arrogant lova för mycket. För allt finns på band, på Twitter, Facebook eller i artiklar som aldrig, aldrig åldras. 

Medborgarnas dom kan bli hård. Och alldeles strax börjar valrörelsen 2022. 

 

Läs också:

Statsministern låter som farfar Simpson