Jerzy Sarnecki. professor i kriminologi, är inte den som oroar sig i onödan över brottslighet.
Jerzy Sarnecki. professor i kriminologi, är inte den som oroar sig i onödan över brottslighet.
Ann-Charlotte Marteus

Ingen kan skruva verkligheten som kriminologen Sarnecki

Publicerad

Kriminologprofessor Jerzy Sarneckis ständiga försök att lugna är oroande. 

Expressen getinglogga
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Jerzy Sarnecki har liksom alltid funnits där, i tv-rutan, lågmäld och trygghetsspridande. Som en kriminologins julvärd, brott och straff-debattens Arne Weise. 

I tisdags dök han upp på svt.se i all sin varma koftighet. I en tid då fler svenskar än någonsin uppger att de utsatts för brott mot person, enligt Brås trygghetsundersökning, är han lugnet i stormen

"Självklart är brottsligheten ett problem, men i dagens läge finns det så otroligt mycket annat att oroa sig för."

Tyvärr har ju många av oss god simultanförmåga på området. Jag kan noja över klimatet, Trump och kalorier samtidigt som jag oroar mig för skjutningar och granater, attentat mot polisstationer och socialkontor, rån mot skolbarn och äldre. 

Men professor Sarnecki håller huvudet kallt. Den kraftiga ökningen av utsatthet för sexualbrott skulle exempelvis kunna bero på Metoo och debatten om ofredanden på festivaler, säger han.

Det är Sarnecki i sin prydno. När våldtäktsanmälningarna i Stockholm ökade väldigt, våren 2011, hade han en liknande förklaring: Det kunde bero på ökad anmälningsbenägenhet, inspirerad av uppståndelsen kring Wikileaks Julian Assange.

Det våldsamma 1990-talet

Ett annat lindrande medel i Jerzy Sarneckis medicinskåp är devisen att det var värre förr. På 90-talet var det dödliga våldet mer omfattande än nu, påtalar han ofta. 

Det måste ha varit hemskt på 90-talet, tänker jag, som inte minns så bra.

Men så hittar jag en DN-intervju från 1997. Just då hade vardagsbrottsligheten seglat upp som ett hett ämne i politiken. Och Sarnecki hade en spännande teori om skälet till detta: "...när det yttre hotet från Sovjetunionen försvann började många leta efter en 'inre fiende' och fann brottslingarna." (26/8) 

Någon ökad brottslighet som kunde förklara politikernas intresse, fanns det ju inte, förklarade han: "Brottsligheten har inte utvecklats på något exceptionellt sätt det senaste decenniet. Frågan är om den har ökat överhuvudtaget." 

Så det var alltså inte hemskt på 90-talet, enligt 90-talets Sarnecki? Men nu säger han att det var mycket värre då än nu. Det måste verkligen vara väldigt lugnt nu. 

Eller - måste det?

Från Sörgården till Chicago

"Läget är jävligt allvarligt", avslöjade professorn plötsligt i Forskning och Framsteg, i februari i år, apropå det dödliga våldet och skjutningarna. 

Han erkände att "det har tagit både oss och polisen med total överraskning" och att det krävs "gigantiska resurser" för att bekämpa det. "Och det ser faktiskt väldigt illa ut just nu."

Professorn gick så långt att han jämförde med Chicago på 1920-talet - alltså Al Capones storhetstid.

Men fem månader senare är det lugnt igen och vi ska inte oroa oss. 

Det är inte helt förtroendeingivande. 

Alla är dessutom inte så "totalt överraskade" som Sarnecki, påpekar F&F. Per-Olof Wikström, prisad kriminologiprofessor vid Cambridge University, varnade för utvecklingen i vissa stadsdelar redan på 1990-talet, i ett underlag till justitiedepartementet. Han och en kollega föreslog konkreta, långsiktiga insatser med socialtjänst, skola och polis i centrum. De fick inget gehör.

Man kan ju inte låta bli att undra... Om det hade funnits färre julvärdar i samhällsdebatten kanske det inte hade krävts "gigantiska resurser" för att vända utvecklingen i dag? 

 

Läs också:

Varning för röd vårdpopulism 

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag