Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Självklart ska det finnas språkkrav i äldreomsorgen

Ett ord i rättan tid, från PRO och Kommunal: Personalen i äldreomsorgen måste kunna tala, läsa och skriva svenska. Foto: NORA LOREK / TT / TT NYHETSBYRÅN

Det är bedrövligt att hemtjänsten låter personal som knappt kan språket gå hem till äldre på egen hand. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Tänk att vara skraltig, bo ensam och vara beroende av hemtjänst. Att höra dåligt, se illa, ha ont både här och där. Och till råga på allt få besök av ständigt ny personal från hemtjänsten. 

En oändlig ström av främlingar som ska hjälpa en på och av med kläderna, duscha ens frusna gamla kropp, tvåla in och skölja av, torka... Det måste vara så ledsamt och otryggt. 

Och jobbigt.

Tänk att om och om igen behöva förklara: Jag har jätteont i högeraxeln så var försiktig med skjortan... Snälla, glöm inte att putsa mina glasögon, men ena karmen är vinglig så ta inte i för mycket... Nu står sängbordet för långt bort... Den där tabletten måste krossas. Nej, inte den...  

Tänk om det dessutom kommer personal som knappt förstår eller talar svenska.   

Inga språkkrav i äldreomsorgen

Äldreomsorgen skulle inte klara sig en dag utan invandrad arbetskraft. 2017 var mer än en fjärdedel av personalstyrkan utrikes född. I Stockholm var den gruppen i majoritet: 55 procent. De flesta talar bra svenska, men många gör det inte. 

Det skapar inte bara praktiska problem - liv och död kan stå på spel när språkliga missförstånd uppstår i kritiska lägen. 

I dag finns det inga språkkrav alls för personal i äldreomsorgen. Så kan det inte fortsätta, hävdar bland annat pensionärsorganisationen PRO och facket Kommunal. Med all rätt.

I Kommunals enkät till skyddsombuden uppger 73 procent att språkförbistring leder till oro bland brukarna, ökad stress hos personalen och att uppgifter inte blir utförda.

Det duger inte. Arbetsgivare måste åläggas ett språkansvar, inte minst inom hemtjänsten - och få stöd och medel så att de kan genomföra språklyft på arbetsplatsen. 

Det borde inte vara tillåtet att anställa en person som inte klarar språket och sedan skicka ut den stackaren ensam till brukare. 

SFI och komvux håller inte måttet

Situationen hade varit bättre ute i Omsorgs-Sverige om SFI fungerade och fler nyanlända lärde sig språket under etableringsperioden. 

På komvux har vårdutbildningarna byggts ut just för att möta personalbristen. Men många nyanlända kommer med glädjebetyg från oseriösa SFI-anordnare, skriver Kommunal i rapporten ”Svenska språket - A och O i äldreomsorgen”. Då är det svårt att hänga med.

Dessutom håller inte vårdutbildningarna alltid måttet. Kursernas omfång och upplägg kan skilja sig åt rejält mellan utförare. Undersköterskeutbildningen på komvux är, till skillnad från gymnasieutbildningen, inte sammanhållna utan ges kursvis, påpekar Kommunal. Och det går att strunta i kurser och ändå bli behörig.

Det är inte bara Kommunal som kritiserar kvaliteten. ”Vissa utbildare till och med bedriver utbildningen med material på elevens hemspråk för att få dem godkända”, står det i en statlig utredning om kompetens i vården. 

Föga förvånande klagar många kommuner över att nyanlända som har gått vårdutbildningar i Sverige varken klarar språket eller har tillräckliga yrkeskunskaper.

Svenskt utbildningsväsende i sin prydno.

En uppryckning måste ske på alla fronter. Inför språkkrav i äldreomsorgen och ålägg arbetsgivarna språkansvar. Skärp incitamenten för nyanlända att lära sig svenska och bygg fler äldreboenden. 

Sveriges äldre ska inte vara kanariefåglarna i välfärdsgruvan.