Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Inför åldersgräns för riksdagsledamöter

Medborgarna har inget att vinna på att broilers i princip rutschar från ungdomsförbunden rakt in i riksdagen.
Sveriges riksdag.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / IBL

Svensk demokrati behöver fler mogna politiker som har gedigen erfarenhet av livet utanför partiapparaterna. Medborgarna har inget att vinna på att broilers i princip rutschar från ungdomsförbunden rakt in i riksdagen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det finns ett gammalt klipp från tv-programmet Diskutabelt, anno 1988, där en mycket ung Anders Borg studsar upp ur publikhavet och hojtar: ”De som har skapat det här landet och gjort det rikt, det är ju människor själva.” Ryktena om att politiker skulle ha gjort Sverige till ett välfärdsland är absolut överdrivna.

”Att man ska skapa sitt eget liv, det behöver man ju inte någon riksdag och demokrati till. Om jag blev statsminister skulle jag inte göra ett iota! Då skulle folk få göra exakt det de ville själva.”

En äldre dansk politiker pekar på honom och ryar: ”Den där unge mannen är revolutionär – på ett farligt sätt!”

USA:s grundlagsfäder ville hålla revolutionära unga män utanför de demokratiska institutionerna, så de satte åldergränser – och de gäller än i dag. USA:s president måste vara minst 35 år, en senator 30 och en ledamot av representanthuset 25 vårar.

Mest entusiastisk för åldersgränser 1776 var George Mason, 64, som bara behövde gå till sitt yngre jag: Vid 21 var hans politiska åsikter alldeles för grovhuggna och bristfälliga för att förtjäna ett inflytande över statens affärer.

När Anders Borg blev finansminister, 38 år gammal, kommenterade han det gamla tv-klippet ungefär i samma anda.

Med brist på egen erfarenhet ökar risken att andra kidnappar ens agenda.

I det senaste svenska valet, 2018, kom fem 90-talister in i riksdagen. Två var födda 1996, en 1995 och två 1994. Minst anonym är väl 94:an Jonny Cato, som blivit Centerns migrationspolitiska talesperson. 

Denne Cato blev kommunalråd i Helsingborg redan som 20-åring. I en intervju, apropå att han även blev ordförande i vård- och omsorgsnämnden, skymtar en uppenbar svaghet hos unga politiker. Eftersom han är så oerfaren, säger han, ”kommer jag att lyssna på medarbetarna i alla verksamheter, på de boende, på de anhöriga... En förutsättning för att jag ska lyckas är att jag lyssnar.”

Höga poäng för ödmjukhet, absolut, men om en förtroendevald politiker lyssnar och lär i brist på egen erfarenhet, ökar risken för att andra kidnappar hans agenda. Många vill öva inflytande, inte bara medborgare (med driv och resurser) utan också särintressen. 

Med den bakgrunden är riksdagsman Jonny Cato ändå ärrad jämfört med dem som går direkt från ungdomsförbund till riksdag utan att passera lärosäte eller arbetsmarknad. Eller de som jobbar några år inom partiapparaten innan de blir lagstiftare. 

En åldergräns till riksdagen på 27 år skulle gynna mognad och erfarenhet.

När sådana broilers kommer till riksdagen och börjar ”lyssna för att lyckas” måste det vara mums filibabba för alla lobbyister som vill sälja in sina hjärtefrågor och reformer. 

En åldergräns till riksdagen på, säg, 27 år, skulle gynna mognad och erfarenhet. I bästa fall skulle den bidra till att unga politiker väljer att utbilda sig, skaffa sig ett vanligt jobb, öppna eget – kort sagt, leva ett vanligt liv innan de tar plats i Sveriges främsta demokratiska församling.

Så småningom, efter riksdagskarriären, kan de gå tillbaka till sitt civila liv. 

Den som däremot är medelålders, knappt utbildad och har levt hela sitt liv i politiken, vad har han eller hon för möjligheter på arbetsmarknaden? Annat än att sälja sina politiska insiderkunskaper och kontaktnät till företag och organisationer som behöver en ny kull politiska lobbyister...