Ann-Charlotte Marteus
Åsa Romsons jämförelse mellan Medelhavskatastrofer och Auschwitz har fördömts i många träffande ordalag: tondövt, historielöst, kränkande. Vad menade hon egentligen när hon sa: "Vi håller på att göra Medelhavet till det nya Auschwitz."
Med "vi" måste hon ha menat Europa. Med Auschwitz måste hon ha menat ondskefullt, systematiskt, rasistiskt mördande: Döden på Medelhavet beror på institutionaliserad europeisk ondska.
Om det var så hon menade, är hon inte unik. Det har varit legio i den svenska debatten att se migration uteslutande som en moralisk fråga: ont står mot gott. Praktikaliteter har viftats bort som svepskäl i ondskans och rasismens tjänst.
Men politik är det möjligas konst.
Det är ett hyckleri att Europa aktivt hindrar människor från att söka asyl. Men alla som vill komma till Europa har inte asylskäl. De vill skapa sig en bättre framtid än den som bjuds i det fattiga, orättvisa, korrupta land som de hade olyckan att födas i. Ingenting är lättare att förstå än den drivkraften. Kanske blir den extra stark i en uppkopplad värld där Europas välstånd, trygghet och lycka kan beskådas i realtid.
Hur kan Europa förhindra att dessa ekonomiska migranter hamnar på smugglares otjänliga flytetyg och riskerar att drunkna i Medelhavet? Det icke-nazistiska Åsa Romson-svaret måste rimligen vara att Europa öppnar sina gränser. Kvoter och asylansökningar på ambassader hjälper ju inte dem som saknar asylskäl. Det enda sättet att helt förhindra drunkningskatastrofer på Medelhavet vore att sätta in färjor som på ett säkert sätt transporterar över alla som vill flytta till Europa.
Och det enda sättet för Sverige att svära sig fritt från ondska, i Åsa Romsonsk bemärkelse, måste vara att välkomna alla migranter som vill flytta till Sverige.
Hur skulle det funka?
Skulle Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och alla de andra träiga myndigheterna som gör Sverige till ett välordnat, rättssäkert land, klara en oändligt ökad arbetsbörda? Skulle Sveriges läkare och sjuksköterskor, tandläkare och lärare räcka till för att tjäna alla som vill bli svenskar i denna miserabla värld?
Det är uppenbart att fri invandring skulle förändra Sverige på sätt som vi knappt kan förutse. Men Miljöpartiet vill väl ha fri invandring? Nej, lustigt nog inte, när det kommer till kritan. I partiets "Vår politik"-avsnitt på hemsidan kan man läsa att "människor som behöver ska få stanna i Sverige". Behöver, inte "vill", alltså. Och så står det att "alla som kommer hit ska snabbt få kontakt med skola, vård och jobb."
MP vill således inte ha något nyliberalt, 1800-talskt "Ta ditt tält och kom, överlev om du har tur"-samhälle. MP vill ha ordning och reda och välfärd. MP vill ha reglerad, behovsprövad, invandring.
Om miljöpartistisk politik präglade Europa, finns det inget som talar för att ekonomiska migranter skulle sluta att försöka äntra Fort Europa på livsfarliga sätt. Men om hon verkligen skulle mena att detta är nazism, borde väl Åsa Romson byta till något mindre nazianstruket parti. Och genast lämna Stefan Löfvens brunaktiga regering.
Det bästa alternativet är att Sveriges vice statsminister börjar uppträda lite mer ansvarsfullt. Sållar bland de moraliskt fotade känsloutbrotten och erkänner att migrationspolitik i en orättvis värld förblir en svår - för migranter, överjävlig - kompromiss mellan det önskvärda och möjliga.
Läs också:
Åsa Romson är vice statsminister och måste granskas som en sådan
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.