Ann-Charlotte Marteus
SEGREGATION Utbildningsministern hade med sig integrationsminister Ullenhag till pressträffen. Ämnet var skolsegregationen. "En väldigt viktig orsak", sade Björklund, är invandringen av allt äldre barn från alltmer kaotiska länder.
Dags för utredning, alltså. Det ska bland annat utredas om skolplikten kan förlängas till 18 år för den som kommer till Sverige i sen skolålder. Och kanske bör man prioritera de viktigaste ämnena när dessa elever ska "snabbutbildas".
Inte fel tänkt, alls. Självklart ska äldre invandrarbarn med skral utbildning hjälpas på bästa sätt. Det är bra att problemet uppmärksammas.
Men presskonferensen måste ses som Jan Björklunds replik på skolverkets nya rapport, "Likvärdig utbildning i svensk grundskola?". Mot den bakgrunden blir hans utspel solkigt.
Enligt skolverket kan 00-talets ökande skolsegregation inte förklaras enkelt med ökad etnisk eller socioekonomisk segregation. Det nya man ser, är ett samband med det fria skolvalet. Det är de mer studiemotiverade, engagerade studenterna, med pådrivande föräldrar, som aktivt väljer skola: "Därmed tenderar studiemotiverade elever att samlas i vissa skolor, medan mindre studiemotiverade elever tenderar att samlas i andra skolor".
De här kvaliteterna är datamässigt svårfångade, framhåller skolverket. Men hypotesen bör naturligtvis tas på största allvar. Och det har, genom åren, varken saknats teorier eller vittnesbörd om följderna av att skolor dräneras på motiverade elever: de som blir kvar har inga positiva förebilder och lärare får känslan av att jobba på förlorarskolor. Alla tappar sugen. Negativa spiraler bildas. I de bra skolorna samverkar positiva krafter.
På 1990-talet bemötte Jan Björklund oron för valfrihetsreformernas segregerande följder med löften om "magnetskolor": skolor i utsatta områden skulle bli så kanonbra att de studiebegåvade flockades dit.
I går talade han inte om magnetskolor. I stället avslöjade han att skolverket får i uppdrag att förändra sin statistik. Nykomna ungdomar ska inte räknas in. På så sätt kommer dåliga skolors statistik att förbättras. En sorts magnetstatistik, liksom.
Heliga kor är bara ludna farthinder jämfört med det fria skolvalets sakrala ställning inom Folkpartiet. Men reformen är faktiskt inte socialliberalt acceptabel om de starka elevernas frihet får blomma på bekostnad av de svagares välfärd. Alltså vill Björklund sätta ljuset på en annan rafflande förklaring till den ökade segregationen än valfriheten. Han hittar utomeuropeiska invandrare.
Återigen; det är inte fel att uppmärksamma och åtgärda skolsituationen för nya invandrargruppers barn. Tvärtom. Men det faktum att Björklund ser ut att gömma sig bakom de svagaste, i syfte att freda en reform som gynnar de starkaste, är minst sagt beklämmande.
Göran Persson skyllde skolans problem på invandringen. Den gubben gick inte. Och om skolverkets analys är riktig, kommer verkligheten att hinna ifatt Jan Björklund, förr eller senare.
Antingen får han väl säga att det är okej att starka elever skapar sig privilegierade - och skattefinansierade - öar. Eller så utvärderar han det fria skolvalet förutsättningslöst.