Ann-Charlotte Marteus
Hur många smörknivar slöjdade ni inför julen? Hemgjorda smörknivar är ju en ypperlig julklapp till mormor, pappa eller onkel Vanja. Och visst sitter konsten fortfarande i edra fingrar sedan ni i plugget lärde er att tyda träspatelns hemligheter?
Eller också inte.
"Slöjd" är inte ett ord som vi strösslar konversationer med i vardagslag. Det är ålderdomligt. Men som ämne i grundskolan står slöjden urstark.
De flesta elever börjar slöjda i tredje klass och fortsätter i den andan tills de har snidat eller sytt sig till ett slutbetyg i nian.
Är detta verkligen nödvändigt? Ungarna har 17 skolämnen att hålla i huvud och nerver. Och ständigt kommer krav på att införa nya, moderna ämnen: "De borde lära sig kinesiska!", "Programmering!", "Livskunskap!"
Vi kanske borde sålla lite bland de ämnen som finns, i stället. Slöjdobligatoriet skulle kunna tas bort, åtminstone på högstadiet. Låt eleverna välja fritt mellan de estetiska ämnena bild, musik och slöjd. Då kan den som vill, förkovra sig.
Ett vanligt argument för praktiska ämnen i grundskolan är att de passar för de elever som är mer praktiskt än teoretiskt lagda. Men frågan är hur väl detta stämmer i dagens skola. Kriterierna för att erövra ett A i slöjd, i nionde klass, är inte att leka med:
Bland annat ska eleven kunna "ge välutvecklade omdömen om arbetsprocessen" samt, om varje slöjdföremål, föra "välutvecklade resonemang med kopplingar till egna erfarenheter samt trender och traditioner i olika kulturer".
Att kalla en smörkniv för en smörkniv kommer man inte långt med, uppenbarligen.
Det finns många andra argument för slöjdämnet, alltifrån att det stimulerar till kritiskt tänkande, utvecklar kreativiteten och ökar förståelsen för andra kulturer till att det höjer den entreprenöriella kompetensen, gynnar ett hållbart samhälle och främjar matematisk förmåga.
Det finns i själva verket så många argument att man nästan blir lite misstänksam. Om det var självklart för oss att unga svenskar i gemen har väldig nytta av trä- och syslöjd skulle slöjden inte behöva motiveras så ihärdigt. Vi skulle ta svarvandets och sömnadens samhällsviktighet för given, såsom man gjorde i 1800-talets folkskola.
Nå, självklart är ingen kunskap förgäves och att skapa med händerna är givande och viktigt.
Men mycket skulle vara vunnet om man ransonerade slöjden på högstadiet. Eleverna skulle få ett slutbetyg mindre att stressa inför. Och skolor skulle kunna dra ner på slöjdlärartjänsterna.
Utbildade slöjdlärare är inte så lätta att hitta i lärarkrisens Sverige. Söktrycket till slöjdlärarutbildningarna sjönk när lärarutbildningen gjordes om 2011. Samtidigt är många av de verksamma lärarna på väg mot pensionen.
När krav på lärarlegitimation tillkommer, har de relativt få behöriga slöjdlärarna en lysande position när det ska löneförhandlas. De kan kräva höga löner.
Nog vore det bättre om pengarna kunde läggas på färre lärare. Exempelvis på lärare i NO-ämnen - de kan annars lätt få ett välbetalt jobb i näringslivet - eller varför inte på en lärare i svenska som andraspråk.
Sverige står inför en tid med ökande elevkullar och växande lärarbrist. Det gäller att använda resurserna smart.
Då måste man prioritera och, följaktligen, prioritera bort.