Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Hemmafruar var inte Mary Poppins

Dagens föräldrar fruktar att de inte ger sina barn tillräckligt med tid. Tänk om det är tvärtom?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Folkpartiet ångrar att de gick med på vårdnadsbidraget. Men KD:s så kallade hemmafrubidrag lär dyka upp i valrörelsen i en eller annan skepnad. Och många föräldrar som tycker att bidraget är en konservativ dumhet kan nog känna ett sting av kristdemokratisk ångest: Kanske vore det bättre för barnen om jag var hemma. Tänk om jag försummar dem i jämställdhetens och arbetslinjens namn?

Inga européer är mer stressade över trassliga livspussel än svenska föräldrar, enligt en undersökning. En majoritet av svenska mammor och pappor tycker att de borde ha mer kvalitetstid med barnen, enligt en annan.

Men många kan oroa sig i onödan.

I förra numret av The Economist lovsjöngs 80- och 90-talisterna. Tvärtemot sitt rykte är de nyktrare, tolerantare, laglydigare och mer fokuserade än sina föregångare. Ett skäl kan vara att dagens föräldrar är bättre än sina föregångare, tror tidskriften. De är äldre när de får barn, de är mer uppmärksamma - och de hinner mer än de tror.

Brittiska Multinational Time Use Study har undersökt mönstren i 20 länder med intressant resultat: Trots att dagens mödrar ofta jobbar, tillbringar de nästan lika mycket tid tillsammans med sina barn som gårdagens hemmafruar.

1974 tillbringade hemmafruar ungefär 77 minuter om dagen med sina barn. De kvinnor som jobbade hann bara med 25 minuter. Men år 2000 var de arbetande kvinnorna uppe i 74 minuters dagligt umgänge med barnen, alltså nästan lika mycket som 70-talets hemmafruar.

Det är egentligen ganska logiskt, när man tänker efter. Förr tog många saker mycket längre tid än i dag. Hushållsarbetet, till exempel. Det fanns exempelvis inga microvågsugnar eller andra listiga hushållsmaskiner i var mans hus. Matbutikerna var inte lika stora och välsorterade.

Mammor sydde kläder, lappade och lagade. Kläder skulle strykas. Mannens skjortor skulle strykas! Hemmafrun hade ett helt hushåll att sköta, där marktjänst åt maken var en väsentlig beståndsdel. Och det hette hemmafru, inte hemmamamma. På engelska "housewife", på tyska "Hausfrau".

Barnens behov stod inte i självklart centrum. Det gör de ofta i dag. Om man kan motivera ett politiskt förslag med hänvisning till barnens bästa ligger man finfint till. I alliansens proposition för vårdnadsbidraget stod det följaktligen att "regeringen vill särskilt framhålla barnperspektivet".

Men idén om en hemmamamma, snarare än en hemmafru, är alltså ett rätt nytt fenomen. Gårdagens hemmafruar hade inte pedagogisk trygghets- och utvecklingsterapi med sina ungar, de kokade fläsklägg och stärkte skjortor.

Av allt att döma gör dagens föräldrar väldigt mycket rätt. Målet är att visa barnen respekt, inte att platta dem till rätt form. Och de tämligen jämlika svenska papporna engagerar sig som aldrig förr.

Men kanske lurar nya faror i den moderna superambitiösa föräldrarollen. Kanske skulle en del barn rentav behöva lite tillitsfull "försummelse". En vidare rörelseradie. Att vara överbeskyddande kan ju ge barnen intrycket att de inte är så väldigt kompetenta. Ett barn som man litar på, betraktar som klokt och kapabelt, behöver man inte ha under ständig kontroll.

Så möjligen har dagens föräldrar något litet att lära av gårdagens fläskläggskokande morsor.