Ann-Charlotte Marteus
Förra veckan talade Gustav Fridolin till Sveriges lärare via Youtube. Tonträffen var sisådär, för att uttrycka det milt, men tanken god. Han ville ge lärarna råg i ryggen.
Jag vet inte om utbildningsministern planerar att hålla tal även till Sveriges föräldrar. Men om han har sådana planer, föreslår jag att han försöker låta lite mindre som en missionär och lite mer som Rowan Atkinsons Blackadder:
Hej, jag heter Gustav Fridolin and I'm bloody annoyed!
Era barn gjorde bort sig i Pisa. Inte ens de smartaste av era små änglar har något att sätta emot en skapligt välinformerad 70-talist med en pil genom huvudet.
Vem bär skulden till detta fiasko? Många. Men bara en grupp har lyckosamt slunkit undan ansvar och skuld i efterchocksanalysen: Ni. Sveriges föräldrar. Sveriges välståndsdopade, ärtgnällande prinsessor till föräldrar.
Men fiaskot är ert fel - i betydande grad! I länder där eleverna excellerar, inpräntar deras föräldrar i dem att lärande och bildning är viktigt. Att man måste komma i tid till lektionerna. Att man måste lyssna, vara disciplinerad och anstränga sig.
I dessa nonsensfria länder kan barn fortfarande göra klassresor.
Svenska föräldrar utmärker sig i en enda gren: Inte i något annat Pisa-testat land känner sig rektorerna så pressade av krävande, klagande föräldrar.
Så - lägg av, tänk till och väx upp! Om ditt lilla sockergryn kommer hem med sämre betyg än du hade önskat, är det sannolikt inte rektors fel. Eller lärarens. Men det kan bero på att barnet tror att kunskapen magiskt ska segla in i honom, bara den dumma läraren hittar det rätta lösenordet.
Och det är troligen ditt fel. Varje gång du snackar skit om skolan, läxorna eller läraren hemma vid köksbordet, undergräver du ditt barns fokus på eget ansvar och ansträngning. Varje gång du listigt släpar i väg din familj på semesterresor mitt i terminen, signalerar du att skolan inte får komma i vägen för fritiden.
Sluta med det, är du snäll.
Och sluta bombardera lärarna med mejl och sms. Inte konstigt att de knappt har tid att förbereda sina lektioner när föräldrar behandlar dem som sin avkommas egen Axel Oxenstierna.
Mea culpa, förvisso, mea maxima culpa: Vi politiker har medverkat till galenskapen, bland annat genom den vanvettiga idén att föräldrar skulle få mer inflytande över skolan. Hur tänkte vi där? Föräldrar ska hållas kort. Lärare borde skyddas med hemliga mejladresser, nästan hemliga telefontider och smått överraskande elstängsel.
Ah, en man kan drömma...
Det fria skolvalet, som förvandlade föräldrar från medborgare till kunder, var förstås också en form av harakiri å Moder Sveas vägnar.
Den svenska skolan är inte till för er skull, bästa målsmän. Den är inte heller till för att era barn ska känna sig härliga och bekräftade - det är ert jobb. Skolan är till för att bilda barnen och, inte minst, försörja Sverige med kunnig, kritiskt och kreativt tänkande, arbetskraft. Utan den - minskat välstånd.
Sverige blev inte ett rikt land för att vi är så härliga.
"Ni har gått miste om en hel elit", sade OECD:s Pisachef Andreas Schleicher efter katastrofen i fjol.
This is not a drill.
Om bildningsnivån fortsätter att rasa, lär ni så småningom påminnas om er skuld månadsvis, då de skrumpna ören som utgör er pension trillar ner i den virtuella brevlådan.
Jag heter Gustav Fridolin. Nu är det slutdansat.