Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Greider lämnar walkover till Sverigedemokraterna

Göran Greider tycker att språktester i äldreomsorgen är dumt. Men de språksvårigheter som redan finns där betecknar han samtidigt som ”ett mycket stort problem”.Foto: OLLE SPORRONG
Foto: NORA LOREK / TT / TT NYHETSBYRÅN

Språktest för jobb i äldreomsorgen behövs för att anställda ska få rätt roll och utbildning. Att låta bli är inte snällt, bara hälsovådligt.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I söndags avslöjade Göran Greider att han just hade kritiserat ett SD-förslag i etermedia: ”Nyss i Sveriges Radios Godmorgon världen sa jag Nej till språktest i äldreomsorgen. Det är repressivt och bara dumt. Utbildning och högre bemanning är det viktiga”, skrev han på Twitter.

Hans rader inbjöd till många frågor. Menade han att alla kompetenskrav i samhället är repression, alltså förtryck? Är det i så fall förbjudet att efterfråga meriter när folk söker jobb på hans tidning, Dala-Demokraten? Smäller en byggutbildning från Syrien lika högt som en mer traditionell svensk journalistutbildning? 

Förstås inte. Det var svårt att inte tolka Göran Greiders ställningstagande som en vänstervariant av ”De kan väl äta kakor” - ett exempel på den progressiva intelligentians bristande verklighetskontakt.

Heder åt den som kan ändra sig, inte sant?

Men historien slutade inte där. Greider fick, skriver han i en ny krönika i ETC, en hel del reaktioner från vårdanställda som inskärpte att jobbet blir förbaskat tungt, och risken för misstag ökar, när många kolleger har dåliga svenskkunskaper. Det är inte en ”brun” uppfattning utan grå verklighet.

Göran Greider förstår dem, skriver han. Och nu har han läst på och funnit att både facket Kommunal och Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, gör samma analys. Han sammanfattar: ”Språksvårigheter är ett mycket stort problem inom äldreomsorgen.”

Heder åt den som kan ändra sig, inte sant? Greider påpekar dessutom att det är problematiskt att ”hipp som happ anställa nyanlända i omsorgen av integrationspolitiska skäl”. Forskning visar nämligen att det inte riktigt funkar. ”Inte sällan stannar språkutvecklingen i ett starkt förenklat språk om läroprocessen inte vidmakthålls”. 

Men sedan - tvärvänder han. Igen: 

”Språktest är något annat: Det innebär i princip att en mycket nervös person placeras framför ett antal frågor på några pappersark. Den som kommer från en miljö där utbildningsnivån är låg missgynnas.”

Vilka kan dokumentera på svenska? Vilka skulle fixa detta med utbildning?

Men vad i hela fridens namn! Han har just skrivit att man inte bör anställa invandrade ”hipp som happ” - men man får alltså inte pröva deras kompetens, heller? Och det är viktigt att personal med knapert språk får vidareutbildning - men att testa deras utbildningsbehov går inte an? 

Göran Greider avslutar med allvarsorden: ”Språkfrågan får inte bli något som nationalisterna gör till sin sak.” 

Men gör frågan till din sak, då! På riktigt. Hur kan inte det vara bästa strategin?

Den som tar äldreomsorg, personalkris och integration på allvar inser att omsorgen behöver invandrare. Hur gör man det bästa av dagens situation, för alla parter? Ett verktyg är att testa språkförmågan, för då kan man nivågruppera.

Vilka talar så pass knackigt att de inte bör jobba i hemtjänsten men kan funka på en avdelning där de får stöd och språkutbildning parallellt? Vilka kan dokumentera på svenska? Vilka skulle fixa detta med utbildning? Vilka har fått en vårdutbildning på komvux som är så undermålig att den bör anmälas? Vilka har inte ett hum om språket eller samhället och borde gå tillbaka till SFI?

En språktestsnorm torde dessutom minska risken att arbetsgivare anställer någon som absolut inte klarar språket - och sedan skickar i väg vederbörande ensam till en brukare. Det är ett svek mot den omsorgsbehövande, framför allt, men även mot den anställda.

Det kanske finns bättre idéer. Men en sak är säker: De mest konstruktiva lösningarna kommer inte att kläckas av dem som mest är fixerade vid SD.