Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Att fimpa antiken är ren och skär galenskap

Utbildningsminister Anna Ekström (S), före detta bas för Skolverket. Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Richard Harris som kejsaren och författaren Marcus Aurelius i filmen Gladiator. T.h. Russell Crowe. Foto: -

Ut med Antiken, in med kolonialismen. Skolverket levererar åt alla som har anlag för att känna sig som Gustav V:s konservativare tvilling i skolpolitiken. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I Skolverkets nya förslag till läroplan i historia är Antiken struken.

Tanken att svenska högstadieelever ska bli bekanta med Platon och Sokrates, Caesar och Marcus Aurelius, demokratins vagga och filosofins guldålder, tycks fylla Skolverket med fasa. 

Enligt förre utbildningsministern Jan Björklund (L), som snabbt var ute på Twitter, försökte verket med samma tilltag när dagens kurs- och läroplaner skrevs. ”Det satte jag stopp för.”

I stället för en djupdykning i den västerländska civilisationens vagga föreslår Skolverket att eleverna ska bekanta sig med kolonisation och slavhandel. Det förstås inga oviktiga ämnen, men hur kan slavhandel vara ett mer prioriterat område än Antiken för uppväxande EU-medborgare? Är det för mycket vita gubbar i Antiken, är det där skon klämmer? Är det för etnocentriskt, för postomodernt? 

Det är så illa. Grundproblemet tycks vara att utbildningsväsendet har fjärmat sig från målet att bilda ungdomar och i stället lagt fokus på att fostra dem, inpränta rätt demokratiska värderingar och känslor. 

Som om känslor var ett bättre skydd mot totalitära strömningar och andra civilisatoriska hot än bildade individer som kan tänka komplext och självständigt. 

Kunskapskrav på villovägar

Ett annat problem med dagens skola, som Skolverkets nya förslag ska åtgärda, är betygssystemet. Det målrelaterade systemet innebär att det måste finnas olika kunskapskrav kopplade till betygsstegen. Men väldigt få personer - lärare, elever och föräldrar - har förstått sig på dem. Det äventyrar rättvisan och undergräver betygens legitimitet. 

I ett nytt försök att göra kunskapskraven förståeliga har Skolverket bantat ner texterna. Det gör dem mindre gåtfulla och svulstigt tomma, vilket är bra. Om de ger lärarens omdöme större spelrum är det också välkommet. Men borgar de nya skrivningarna för mer rättvisa betyg än i dag? 

Återinför de relativa betygen, 1-5

Det är fortfarande mycket abstrakt: För att få ett C i samhällskunskap i årskurs 9 krävs bland annat att: ”Eleven beskriver förhållandevis komplexa samband inom och mellan olika samhällsstrukturer.”

Och alla i Sverige fattar intuitivt vilka strukturer det är som avses här?

För att få högsta betyg, A, gäller att eleven i stället för ”förhållandevis komplexa” samband ska kunna beskriva ”komplexa” samband. 

Är alla överens om vad skillnaden är mellan förhållandevis komplexa och komplexa resonemang.

Kanske inte.

Det här är inte Skolverkets fel, det var politiker som ersatte de gamla relativa betygen med dagens målstyrda. Redan då kom varningar om att kunskapskraven skulle bli kontroversiella, antingen uppfattas som alltför generella eller för detaljerade. Förändringar skulle ständigt krävas.

Där är vi nu.

Återinför de relativa betygen, 1-5. Betygsinflationen skulle tämjas, lärare skulle både slippa att gå kurser i kunskapskrav och att slita ont med tidsödande matriser.  

Och, om det inte är för mycket besvär: Lägg ner Skolverket och ge carte blanche åt finska pedagoger över 60 att forma en ny(gammal) svensk skola. 

Finlands sak borde vara vår!