Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Ann-Charlotte Marteus

Ge dem skampåle, vatten och bröd

Att utge sig för att vara polis är ett av sätten som ligor använder för att lura till sig äldres förtroende, sparpengar och ägodelar.
Foto: MAXIM THORÉ / BILDBYRÅN / BILDBYRÅN

Rånen och bedrägerierna mot äldre tas fortfarande inte på det blodiga allvar som de förtjänar. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I söndags kväll rånades tre äldre kvinnor av falska poliser i Malmö. Minst tre, bör man kanske säga. Om exempelvis demenssjuka faller offer för bedragare i sina hem är det inte troligt att de ringer 112. Inte ens om svinen i fråga sliter ringarna av deras fingrar. 

Det hände en av de tre drabbade i Malmö, en kvinna i 90-årsåldern. Hon blev också av med bankkort och kod.

Det krävs ett särskilt mått av vidrighet för att ge sig på äldre, samt en extra dos för att göra det i deras hem. 

I stället för att ta särskild hänsyn till människor som är sårbara, utnyttjar bedragarna sitt överläge på det mest cyniska vis. Bara att kunna spela trevlig och hjälpsam, le varmt och bygga förtroende, samtidigt som man gör sig redo att slå sönder sitt offers tillvaro. 

Äldre drabbas av värre sviter efter brott än vad yngre gör, konstaterade Brottförebyggande rådet, Brå, i en rapport om äldrebrott 2018. De psykiska problemen blir ofta långvariga, med oro, misstänksamhet, sömnproblem och rädsla för att gå ut. 

En del skäms så mycket att de inte berättar för en enda själ om vad som hänt.

Om äldre blir fysiskt misshandlade kan följderna bli ödesdigra, även om det ”bara” rör sig om en knuff in i väggen eller avdragna smycken. Den som med nöd och näppe klarade av att laga sig ett mål mat kanske förlorar den förmågan för alltid, om en arm eller axel får sig en törn. Så små kan hälsomarginalerna vara. 

Om de dessutom blir lurade, kommer skammen och skulden. ”Hur kunde jag vara så dum?” En del skäms så mycket att de inte berättar för en enda själ om vad som hänt. Somliga tycker att de har svikit sina barn, som en dag skulle ha ärvt det som stals. 

Det borde verkligen forskas i hur livslängden påverkas hos äldre som drabbas av brott. Men åldringsbrott är ett underforskat område. 

”Enligt inter­nationella jämförelser har äldre personer överlag en lägre status i Sverige än i vissa andra länder”, skriver Brå kyligt. Det är lite svårt att svälja rakt av med tanke på att just äldrebedrägerier ofta bedrivs av internationella ligor som turnerar runt i Europa. 

Men det behövs tveklöst en upprustning, särskilt med tanke på att både åldringsbrott och antalet äldre ökar. Polisen måste utbildas i hur man intervjuar brottsoffer som kanske inte är lika fokuserade och snabbtänkta som i sin krafts dagar. Hälso- och sjukvården bör kopplas in för att följa upp. 

En seniortelefon, öppen dygnet runt, borde finnas av flera skäl, också av detta. Inte minst för de äldre som skäms för mycket för att berätta för närstående. Eller inte har några närstående kvar i livet.

I Sverige hade han fått, vad då, två, tre år?

Politiker är skyldiga att ta bedrägeribrott mot äldre i hemmet på största allvar. Inte för att dessa ”har byggt det här landet som vi är så stolta över” utan för att äldreomsorgen har försummats relativt annan välfärd. Äldreboenden har inte byggts ut, utan snarare blivit färre. Det innebär att många verkligt sköra och sårbara seniorer bor hemma och behöver hemtjänst. 

Deras välgång bygger alltså på att de släpper in människor i sina hem.

Och straffen borde skärpas. Nyligen dömdes en man i Storbritannien, som utgivit sig för att vara polis och stulit från äldre vid 12 tillfällen, till tio års fängelse. I Sverige hade han fått, vad då, två, tre år?

Det borde kosta betydligt mer att med iskall beräkning krossa tillvaron för försvarslösa medmänniskor.