Ann-Charlotte Marteus
Det snajdiga glasmonstret i Solna, Nya Karolinska universitetssjukhuset, borde klassas som fornminne. Visserligen är det sprillans nytt – det invigdes formellt i maj 2018 – men pandemin och kriget i Ukraina har förpassat det till en mycket avlägsen tid: Det glada tidiga 2000-talet, då väst tog semester från historien.
Nu står det där som ett monument över svensk hybris och historielöshet.
Att bygget blev svindyrt och var feltänkt på otaliga sätt är ingen nyhet. Men Putins vidrigheter i Ukraina har uppdagat nya brister. Som att Nya Karolinska är ett glashus.
”Det här kommer att bli ett landmärke”, sade dåvarande sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) entusiastiskt till DN. ”Folk på trottoarerna kommer att se personalen springa med svårt sjuka i glaskorridorerna ovanför dem. Det är ganska häftigt.”
Det var tidlöst dumt sagt. Men nu har reportage från sönderbombade Mariupol och Charkiv dessutom lärt oss att stora byggkroppar lekande lätt kan förvandlas till djävulens dockskåp, med bortfläkta ytterväggar och urblåsta fönster.
Man vill ju tro att världens dyraste sjukhus är mer robust än sovjetiska bostadslängor, men glas är glas är glas.
Man vill ju tro att världens dyraste sjukhus är mer robust än sovjetiska bostadslängor, men glas är glas är glas. Vad skulle en missil från Kaliningrad kunna åstadkomma? Stockholms blodbad 2.0.?
DN skriver: ”När det gäller möjligheten att skydda sjukhuset från angrepp, hänvisar Karolinska till Genèvekonventionen, som ger skydd åt civila byggnader vid väpnade konflikter, som grund i planeringen.”
Heliga enfald. Ryssland har ju medvetet attackerat sjukhus i både Syrien och Ukraina.
En annan brist som de flesta medborgare troligtvis har varit lyckligt ovetande om – och i hög grad ointresserade av – är att Nya Karolinska saknar skyddsrum:
”Det var inte en prioriterad fråga. När jag började jobba med Nya Karolinska trodde ingen att vi någonsin skulle ha krig mer”, säger Dick Lindberg, en av arkitekterna bakom Nya Karolinska, till DN.
Att arkitekter inte tänkte så är en sak. Det är betydligt svårare att ursäkta att svenska politiker inte kunnat tänka längre än näsan räcker. Kravet på skyddsrum försvann 2006.
Annat var det när Södersjukhuset i Stockholm byggdes, åren 1938-44.
Annat var det när Södersjukhuset i Stockholm byggdes, åren 1938-44. Då sprängdes ett enormt bergrum ut; det skulle fungera som krigssjukhus i ofred. Ambitionsnivån illustreras av att bergrummet inte bara hade egen brunn – det var dessutom anslutet till en beredskapsjärnväg!
Den skadades för övrigt när Sovjet bombade Södermalm, Strängnäs och Södertälje i februari 1944.
Men beredskapsjärnvägen finns faktiskt kvar. Stockholms stad har velat däcka över den för att bygga 750 bostäder, men partypajarna på Försvarsmakten har hittills lyckats avstyra det. Från och med nu måste de rimligen ha medvind.
Men hur ska Nya Karolinskas skyddsrumsproblem lösas? På plussidan: Via underjordiska gångar kan man ta sig till gamla Karolinskas kulvertar. Där finns det skyddsrum för uppåt 5 000 personer.
På minussidan: De är avsedda för allmänheten. Och regionen planerar dessutom att sälja de gamla sjukhusdelarna – det ska byggas bostäder. Dags att tänka om? Dags att tänka om!
Dags att tänka som om det vore 1938.