Ann-Charlotte Marteus
Vid en pressträff i tisdags föreslog partiledare Nyamko Sabuni (L) att trångboddhet ska ge förtur till äldreboenden. Eller, för att uttrycka det på partiets plågsamma nyspråk: Liberalerna kräver ”förtur till äldreboende för årsrika som lever trångbott.”
Denna idé är lustigt nog både slapp och förhastad, men framför allt är den åt skogen. Äldreboende är en vårdform, inte en boendeform. Där jobbar undersköterskor och sjuksköterskor, dygnet runt. Det är alltså en väldigt dyr och resurskrävande institution.
På många håll i landet råder dessutom platsbrist. Alla som har följt coronadramat vet att patienter på äldreboenden är sköra, inte bara gamla utan ofta multisjuka och dementa. Det är vad som krävs för att få en plats.
Självklart kan man inte i det läget börja ta in relativt pigga 70-plussare för att de är trångbodda.
Det är oseriöst av Liberalerna att plötsligt anpassa sin äldreomsorgspolitik till ett enstaka virus.
Men, okej, Liberalerna kanske menar att om flera personer som köar till ett boende är lika multisjuka och dementa, då ska den trångbodda få förtur? I så fall är det också en usel idé.
Säg att biståndsbedömaren har tre ungefär lika skraltiga personer som väntar. Person nummer ett bor tillsammans med sin 87-åriga hustru. Nummer två bor ensam. Nummer tre bor med yngre släktingar.
Enligt min erfarenhet är den 87-åriga hustrun bortom sig av utmattning när hon söker hjälp. Dag och natt, kanske under flera år, har hon tvingats punktmarkera sin dementa make för att han inte ska smita ut, sätta eld på köket eller förväxla garderoben med toaletten.
Den ensamboende åldringen, i sin tur, kan vara svårt förvirrad och ångestriden i sin isolering och helt ha tappat begrepp om tid och rum. Hon kan leva rövare om nätterna, flytta möbler, vråla på hjälp genom fönstret tills grannarna ringer polisen, som kommer när de har tid och försöker natta den gamla.
Det finns helt enkelt ingenting som säger att den som bor tillsammans med släktingar per definition har mer akut behov av en plats på äldreboende än andra.
Det enda som kan få den idén att spira är corona. Och det är faktiskt oseriöst av Liberalerna att plötsligt anpassa sin äldreomsorgspolitik till ett enstaka virus som råkar vara ovanligt farligt för personer över 70 år; ett virus med några månader på nacken som, för allt vi vet, kan vara försvagat eller i hög grad besegrat om något år.
Av ett ärrat riksdagsparti ska man kunna kräva långsiktighet och helhetstänkande.
Trångboddheten borde ha varit prioriterad av ansvariga politiker långt före coronapandemin.
Trångboddheten i utanförskapsområden är välkänd. Den orsakar psykosociala problem, sanitära olägenheter och, inte minst, svårigheter för barnen. Läxläsningen blir lidande och söner hänger mycket utomhus för att inte vara i vägen. Väl där kan de bli offer för kriminella nätverk som jagar junior förstärkning, som en NOA-rapport rapporterade för några år sedan.
Trångboddheten borde ha varit prioriterad av ansvariga politiker långt före coronapandemin. I stället har misären fått växa - med riksdagens goda minne. För när generös migrationspolitik står mot trångboddhet och integrationsproblem, vinner ju migrationen varje rond.
Liberalerna har varit högst delaktiga i den utvecklingen. Nu vill de ta itu med trångboddheten, med förtur till äldreboenden som flaggskepp. Man tar sig för pannan.
Hur fick de ens idén? Googlade de på ”årets mest använda ord i svenska medier”, fick upp corona, äldreboenden och utsatta områden och körde dem igenom en slumpgenerator?